Lustmord vid Kronparkens vårdhem

Ibland när man söker information om sitt bostadsområde, finner man att oerhört makabra ting inträffat där. Känsliga läsare varnas för följande skräckhistoria, som inträffade under hösten 1999. Jag vill också varna för att även om jag försökt återge de källor jag hittat, kan jag som lekman inte gå i god för något av det jag skriver om mediciner och sjukdomar.

"Jag är nekromaniker. Jag fascineras av döden." -- 23-åringen i förhör (källa Aftonbladet 2000-01-15)

Julen 1999 var en orolig tid på Kronparkens vårdhem, i nuvarande Kronparksgården. Det hade just blivit känt att en extraarbetande vårdare, till vardags student i kirurgi och rättsmedicin, drogat och mördat två patienter i november samma år. Även om mannen från början hävdade att han utfört aktiv dödshjälp av barmhärtighet mot offren, skulle det snart stå klart att han drevs av ren fascination för döden. Han brukade dissekera råttor i hemmet, och ville nu gå över till mänskliga objekt. Och de två mördade patienterna var inte hans enda offer under de två dagar då han begick sina brott.

Kronparkens vårdhem var en enhet med ca 230 patienter, ca 400 anställda plus timanställda. Man hade avdelningar inom bl a åldringsvård och neuropsykiatri. Verksamheten lades delvis ner omkring 2004 och ersattes av den nuvarande Kronparksgården med palliativ vård, åldringsvård och psykiatriska avdelningar. Under en kort tid var nuvarande Ekuddenskolan inhyst i lokalerna, då under namnet Ulleråkersskolan (källa UNT 2005-03-29)

Oron på Kronparkens vårdhem kom sig av att mannen hade arbetat på en avdelning inom åldringsvården, där dödsfall var mycket vanliga. Polisen ville utreda alla dödsfall som skett när mannen var i tjänst, och anställda och anhöriga upplevde stor osäkerhet kring vad som skett under de fyra år då mannen arbetat där. Utredningarna försvårades av att de flesta avlidna var begravda och i många fall kremerade. (Aftonbladet 1999-12-24)

Dubbelmord på Kronparkens sjukhem
Den 17 november 1999 gick mannen till en läkare i privat praktik. Han berättade om problem med sin verklighetsuppfattning, och fick därför utskrivet det narkotikaklassade ångestdämpande läkemedlet Temesta. (källa DN 2000-02-03, Aftonbladet 2000-01-15)

Den 18 november tog han med sig dessa mediciner till sin arbetsplats, där han drogade en patient med dem och med morfin, innan han kvävde henne. (källa DN 2000-02-03)

Den 19 november kvävde han en till kvinna i sjuksäng. (källa DN 2000-02-03)


Efter dessa två mord, som kom att i media kallas Åldringsmorden (Aftonbladet 2000-01-15) eller Sjukhemsmorden (Borås tidning 1999-12-24) var 23-åringen noggrann att själv få göra i ordning liken. Hans kollegor har vittnat om att han utförde detta arbete pedantiskt och utan att visa några känslor. I det ena fallet deltog han till och med i en andakt med offrets anhöriga efteråt, vilket naturligtvis berört de anhöriga mycket illa sedan de insett vad han gjort. (Aftonbladet 2000-01-14, Aftonbladet 2000-01-15)

Handslägga
(bild från Wikipedia lic enl GFDL CC-BY-SA)

Mordförsök på studentvägen
Samma kväll som det andra mordet tar 23-åringen med sig sin fars handslägga, en mängd krossade Temesta-piller, skalpeller och annat och beger sig hem till en kvinnlig arbetskamrat på Studentvägen. Hans avsikt är att lägga droger i hennes middag, döda henne och ta ut hennes organ. Men planerna ändras då en 30-årig granne kommer på besök. Istället följer han med grannen över till hans rum för att titta på hans skivsamling, där han slår honom i huvudet med handsläggan. (Aftonbladet 2001-01-14)

"Effekten av själva slaget var den att han stirrade på mig, uppspärrade ögon och utgav sedan ett isande skrik. Han griper tag i mitt ben och det uppstår tumult. Jag faller också" -- ur 23-åringens brev till sin behandlande läkare (Aftonbladet 2000-01-15)

Hans kvinnliga arbetskamrat rusar fram för att se till grannens tillstånd, men 23-åringen knuffar undan henne. Under förevändningen att han ska ta pulsen, försöker han med fingrarna blockera blodtillförseln till grannens hjärna.

"Syftet är givetvis att komprimera a.a. carotis till räckligt länge. Om han överlever detta kommer han att få obotliga hjärnskador. Det är min sista önskan." -- ur 23-åringens brev till sin behandlande läkare (Aftonbladet 2000-01-15)

Epilog
23-åringen dömdes för två fall av mord, ett fall av mordförsök och ett fall av förberedelse till mord, till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. (Källa DN 2000-02-03)

Eventuellt hade hans sjukdomstillstånd förvärrats av "lyckopillret" Cipramil, som enligt Aftonbladet (2000-1999-12-24) ska kunna förvärra psykotiska symptom hos schizofrena patienter.

30-åringen överlevde med hjärnskador men kunde tre månader senare varken tala eller skriva. (Källa DN 2000-02-03)

Den rättsläkare som skrivit ut droger som mannen använde till sina brott och även själv tog medan han begick dem, slutade snart sin tjänst inom Rättsmedicinalverket efter kritik från Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) efter dessa händelser (källa UNT 2001-12-16) och blev senare av med sin läkarlegitimation (källa UNT 2005-10-07).

23-åringen hade arbetat på Kronparkens sjukhem under sommaren 1995 till november 1999. För mig personligen tar hela historien lite extra skruv då jag själv bodde min första sejour i Uppsala under exakt samma period, och är årsbarn med gärningsmannen. Däremot tycks jag helt ha missat rapporteringen om händelserna när det begav sig.