Bättre turtäthet än tunnelbanan!

Dagens scoop: Uppsalas lokalbussar från Ulleråker till Resecentrum har högre turtäthet i högtrafik, än Stockholms tunnelbana mellan T-Centralen och Slussen!

Jag har funderat lite på hur man bäst illustrerar turtäthet vid olika tidpunkter, efter att jag hade gjort en enkel skiss över antalet linjer i ett tidigare inlägg. Men antalet linjer är ju inte viktigt, utan det viktiga är frågor som: Hur snart kan jag ta mig till stan respektive hem.

Dessutom har jag varit på jakt efter ett sätt att illustrera och belägga min känsla av att buss 20 sällan är den bästa rutten mellan Ulleråker och stan, även om det är den som har flest avgångar på ett dygn.

Så jag bestämde mig för att plotta ut alla rutter från Ulleråker direkt till stan under en timme, vid tre olika tidpunkter. Detta gäller alltså höst/vintertidtabellen, och jag har uteslutit linjerna 21 och alla på 4x, därför att de inte går direkt till stan.

Vardagar kl 08-09

Antal turer mot stan mellan kl 08-09 från olika hållplatser.
Karta © OpenStreetMap contributors, CC-BY-SA

Så den som ska mot Resecentrum från exv Ulleråkers förskola mellan 8 och 9 har under den tiden att välja på 17 avgångar från hpl Rosendals skola, 4 från hpl Ulleråker norra, eller 10 från hpl Emmy Rappes väg. Alla inom ett par minuters gångväg.

Summa 31 avgångar. Att jämföras om man vill med 30 avgångar på den hårdast trafikerade delen av tunnelbanan från T-Centralen mot Slussen samma tid på röd eller grön linje. Inte för att jämförelsen är viktig, men nog är den lite kul. Den låter sig i vilket fall göras.

Vardagar kl 12-13

Antal turer mot stan kl 12-13
Karta © OpenStreetMap contributors, CC-BY-SA

Som synes är turtätheten rätt OK även lunchtid, men kvällstid gäller det att antingen passa på bussarna eller promenera till hpl Rosendals skola där den är avsevärt bättre. Eler cykla då.

Vardagar kl 21-22

Antal turer mot stan kl 21-22
Karta © OpenStreetMap contributors, CC-BY-SA

Dessa grafer är egentligen biprodukter av ett litet projekt jag funderat på, att automatiskt plotta detta utifrån information på UL:s realtidstjänst www.ul.nu. (Men eftersom jag ville ha informationen för hösttidtabellen och inte ville vänta ett par veckor så valde jag att istället läsa tidtabeller)

Sedan undrar jag om inte alla busshållplatser borde kompletteras med tidtabeller som mer effektivt besvarar frågan "när går nästa buss till stan". För hpl Gustaf Kjellbergs väg kunde då ett utdrag för några timmar se ut ungefär så här (som en tidig skiss):

/.../
8  06/20  11/115  (16/21)  25/12  26/110 (26/21)  36/20  41/115  (46/21)  55/12 56/110 (56/21)
/.../
12  04/20  11/115  25/12  26/110 34/20  41/115  55/12 56/110
/.../
21  24/20  54/20
/.../

Enkel skiss för turlista för frågan "när går nästa buss till stan" från hpl Gustaf Kjellbergs väg..
I denna enkla skiss anges klockslag och bussnummer.
Turer inom parentes går inte direkt till stan.

Och om endast två direkta turer av åtta är buss nummer 20 dagtid, då kan det alltså löna sig att hålla koll på tidtabellerna  för nummer 12, 110 och 115 också. (då de som är inom parentes inte är direkta). På vägen mot stan är ju detta inte något stort problem då informationen redan syns på www.ul.nu för den som är uppkopplad, men på vägen hem finns inte samma information samlad på ett ställe.

Nu blir jag också lite orolig att de nya centrumstråken som aviserats i Översiktsplan 2010 kommer att leda till en lägre effektiv turtäthet för Ulleråker, då Gottsundalinjerna riskerar dras för långt bort när Rosendalsstråket blir klart. Framtiden lär visa.

Hur Upsala hospital blev ett centralhospital

1837 ombildades Upsala hospital till centralhospital för alla angränsande län. Man byggde en ny huvudbyggnad alldeles väster om det gamla hospitalshuset vid Ulleråkersvägen nedanför nuvarande Lundellska skolan. Det gamla hospitalshuset står idag kvar och är hyreshus, men huvudbyggnaden har sedan rivits.

Förutom att sammanföra expertis och patienter från flera län gav centralhospitalen också möjlighet att erbjuda "de vansinniga" bättre mat. De fick också sy sina egna kläder och utföra annat handarbete dels av terapiskäl, dels av besparingsskäl.

Om man vill veta mer om hur omvandlingen till centralhospital gick till kan man läsa "Sveriges Stats-Tidning eller Post- och Inrikes Tidningar" 1840-02-20. Artikeln är fascinerande inte bara för den historiska beskrivningen utan även för meningsbyggnad och ordval.

INRIKES UNDERRÄTTELSER.
Stockholm.

H. M. Konungen har i dag hållit konselj.

Sedan General-Direktören, Professoren m.m. Doktor Carl Johan Ekströmer, jemlikt Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, verkställt inspektion och besigtning vid samtliga Hospitalerna i Riket, och derom afgifvit underdånig berättelse, som blifvit Seraphimer-Ordens-Gillet i Nåder meddelad, och af hvilken berättelse inhemtats berörde Inrättningars nuvarande tillstånd; har Seraphimer-Ordens-Gillet hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmält det hufvudsakligaste af hvad för samma inrättningars förbättrande och deras försättande i ändamålsenligt skick blifvit af Ordens-Gillet de senare åren tillgjordt. En öfversigt häraf finnes under rubriken Statistik längre fram i detta N:r börjad.

/.../

STATISTIK. Hospitalerna i Riket.

Efter det Kongl. Maj:t, på Seraphimer-Ordens-Gillets underdåniga hemställan och med afseende å Rikets Ständers i underdånighet yttrade önskan, i Nåder anbefallt inrättandet af så kallade Central-Hospitaler, dit hospitalshjonen från angränsande Län skulle flyttas, och der lämpliga anstalter för de vansinnigas botande och ändamålsenliga behandling borde vidtagas; hade Seraphimer-Ordens-Gillet för anläggandet af dylika inrättningar utsett Wadstena, Malmö och Upsala, hvilka ställen ansetts härtill mest lämpliga, der födoämnen erhållas för någorlunda billiga priser, och dit hospitalshjon från flera Län kunna sjöledes transporteras, hvarefter Seraphimer-Ordens-Gillets egentliga omsorg varit, att få dessa inrättningar tillräckligen utvidgade och på ett ändamålsenligt sätt ordnade.

/.../

Slutligen har ock Serafimer-Ordens-Gillet uti Wadstena danat en särskilt inrättning, der personer af den mera bildade klassen, hvilka träffats af olyckan att falla i vansinnighet, kunna till botande och vård emottagas; för hvilket ändamål en i granskapet af hospitalet belägen gård är inköpt och på ett ändamålsenligt sätt inredd, så att patienter derstädes erhålla utrymme och bekvämligheter i mån af deras behof. Vid denna inrättning, som är helt och hållet skiljd från allmänna hospitalet, vårdas patienterna äfven af Hospitals-Läkaren, men äro under särskild uppsigt af Hospitals-Predikanten, vid hvars bord patienterna dagligen äta, enligt beting, som med honom i detta hänseende blifvit träffadt, så väl om en för dem passande matordning, som om betalningen derföre. År 1836 ordnades denna inrättning, deruti sedermera flera personer, hvaribland en från utländsk ort sedermera blifvit intagna och vårdade. Åtskilliga äro också derstädes botade och hafva till samhället återgått.

/.../

För att få Upsala Hospital tillräckligen utvidgadt, har ett derstädes beläget, fordna Magasins-Inrättningen tillhörigt, hus blifvit inköpt, och å tomten äro uppförda: en större byggnad, två våningar hög, samt 2:ne flyglar, alla af sten, bland hvilka likväl ena flygeln ännu icke hunnit fullbordas. Dessa byggnader äro ämnade för sådana vansinniga, som Läkaren anser möjligen kunna botas; hvaremot i det gamla Hospitalet kommer att förvaras de osnygga och obotliga. — Som, för de vansinnigas kurativa behandling, erfordras det Hospitalets nuvarande lokal, såsom dertill alltför inskränkt, utvidgas och lämpliga tillfällen till sådan utvidgning äfven finnas, ej mindre å den pä ena sidan af Hospitalet angränsande kronoparken Åsen, än äfven å Ultuna Kongsladugårds på den andra sidan tillstötande ägor; så har Seraphimer-Ordens-Gillet redan hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att derifrån måtte för sådant ändamål åt Hospitalet upplåtas erforderliga lägenheter.

Till Upsala Hospital äro redan förflyttade hospitalshjonen från Westerås och Fahlun samt en del från Gefle, och komma de öfriga att föras till Upsala, så fort den inredning, som ännu ej medhunnits uti den under arbete varande ena flygeln, blifvit fullbordad. För närvarande äro 120 hospitalshjon å Upsala Central-inrättning.

Båtuppställningsplats i norra Ulleråker?

Igår satte jag kvällstéet i vrångstrupen. Läsaren Magnus hade ögonen med sig och tipsar i en kommentar:

Enligt "Uppdrag för planeringen av åstråket söder om staden" blir Ulleråker förvandlat till båtuppställningsplats, lite oväntat jag hade nog oxå trott mer på bostäder och kanske någon butik ...

"Utreda en flytt av båtuppställningsplatserna tvärs över ån till västra sidan, söder om Kungsängsbron, för att frigöra den attraktiva marken vid nuvarande båtplatser." (Mer om detta i gårdagens UNT)

Söder om Kungsängsbron på västra sidan, alltså. Men där ligger ju idrottsplatsen!

Båtuppställningsplatserna är på ca 30000kvm, mäter jag på hitta.se. Det finns väl fyra platser i motsvarande storlek inom något hundratal meter söder om Kungsängsbron:

Lindallén söderut längs Fyrisån,
År okänt. Foto Gunnar Sundberg
Ur Upplandsmuséets samlingar

• Idrottsplatsen omedelbart söder om bron på västra sidan. Denna vill väl ingen bygga bort, och dessutom skulle man då få bryta igenom den fina gamla lindallén. För att få ihop 30000kvm måste man dessutom bebygga hela vägen från ån till idrottshuset.
• Den dåligt skötta ytan vid gamla Sandviksdammen, alldeles söder om idrottsplatsen. Denna yta är ganska exakt 30000kvm, och har inte hållts efter.
• Den öppna ytan nedanför gamla hospitalsbyggnaden "Vingmuttern" skulle räcka gott och väl i storlek, och har inte använts sedan hospitalet använde ytan till odlingar.
•  De jättefula betongbassängerna på östra sidan om ån söder om Kungsängsleden. Dessa är ca 30000kvm i yta, och kan enligt tidigare undersökningar inte bebyggas utan omfattande saneringsarbete. Däremot kanske de kan användas till en idealisk båtuppställningsplats?

Sådär, färdigutrett! Varsågoda, Stadsbyggnadskontoret!

Men vad jag inte förstår är hur man kan planera att bebygga detta område och tillskriva det attribut som "attraktivt", eller få för sig att utreda hur "buller och störningar från evenemang påverkar utvecklingen av området", utan att med ett ord nämna den illaluktande elefanten i vardagsrummet: 

Hallå, ni blir granne med Reningsverket!

Edit: De mål och uppdrag som formuleras kring åstråket söder om stan ska ut på samråd i höst, så det är då alla Ulleråkersaktivister och samrådsföreningen för bostadsrättsföreningarna i området kan komma med feedback.

En naken Sven-Bertil Taube?

Det ryktas i parkerna att fontänen Solglimt, i parken nedanför Gode Herdens kapell, ska vara modellerad efter sångaren och skådespelaren Sven-Bertil Taube.

Bild från Wikipedia,

Artist var Astri Taube, Sven-Bertils mor. Den föreslagne modellen föddes 1934 och var således 11-12 år när statyn invigdes 1946.

Fontänen donerades av dödsboet efter tidigare sjukhuschefen professor Frey Svensson (källa: Österberg 1999, Historia om och kring Ulleråkers Sjukhus - en bildkavalkad, Psykiatrihistoriska muséet i Uppsala)

Tipstack: Grannen Stina.

"Landstinget hoppas sälja ut fastigheter"

UNT rapporterar (2011-06-27, ej online) att Landstinget gett ett konsultbolag uppdrag att utföra "en första oberoende analys" om försäljning av många av landstingets fastigheter.

"Oppositionspartierna med Börje Wennberg (s) i spetsen är emot planerna", men:

Ulleråkersområdet ser han som okontroversiellt i sammanhanget. Där är partierna överens om att sälja. Börje Wennberg vill till och med skynda på processen.

Nu står det ingenting om tidsram här, och det är som sagt bara fråga om en första analys om försäljning, men: Kanske kan man hoppas att det ändå börjar röra på sig?

"En tragikomisk rymning", eller "att göra en Gustav Vasa i Ornäs"

Tidningen Dalpilen berättar 1920-10-29:

En tragikomisk rymning berättas från Krylbo. Häromdagen iakttog polisen i Krylbo en från Upsala hospital förrymd kriminaldåre och insatte honom i arresten i avvaktan på de från hospitalet utsända vårdarna. Då polisen gick till stationen för att möta dessa, praktiserade sig rymlingen ut genom klosetten och försvann spårlöst. Vårdarna fingo återvända till Upsala med oförrättat ärende. Senare har rymlingen blivit infångad och återförd till Upsala.

"Fjantig" revisited: vanföreställningar

Försök förstå dessa två citat om du kan:

"En fjantig yngling observerades i torsdags af polisen, strykande omkring på gatorna, följd hack i häl af en mängd pojkar." (Tidningen Kalmar 1900-08-25)

"Fjantig som vanligt" - patientjournal från 1905 (återgiven i Lundin, Tom (1999) "Guds åker vid Ulleråker - Begravningsplatsen vid Upsala Hospital och Asyl" (Uppsala. Psykiatrihistoriska muséet.)

En fascinerande sanning: Idag har allmänheten tillgång till bättre verktyg för att analysera 1800-talets språk, än specialisterna hade vid 1800-talets slut. Därför är det inte så konstigt om man, efter att ha stött på ett ord som verkar konstigt använt, som fjantig ovan, inte blir så mycket klokare av att slå upp en gammal ordbok:

"(vard.) eg.: mindre vetande, fnoskig; numera vanl.: narraktig. stollig, "fånig"; tillgjord, löjligt beskäftig o. viktig, fjäskig."  [Fjantig i SAOB, artikel till synes från 1924] Jag inser när jag skriver detta att jag tidigare missförstått och trott att artikeln och därmed "numera" var från 1900.

SAOB menar alltså att tillgjord (och liknande) är den vanliga innebörden av "fjantig" men att det finns ursprungliga betydelser som innebär något slags mental ohälsa. Det är väl närmast dessa innebörder som rimligtvis måste avses i båda citaten ovan.

Då kan man göra vad många lexikografer skulle göra idag; kolla upp faktiska användningar. Jag gör en sökning på ordet "fjantig" i tidningstext från förra århundradet via Kungliga bibliotekets tjänst för digitaliserade svenska dagstidningar.

Av 13 träffar utkristalliserar sig två distinkt olika användningar:

• Inom litteratur (såväl verk som kritik) finns 5 förekomster som alla tycks betyda "tillgjord"
• Inom alla andra typer av text avses istället något slags mental ohälsa, ofta vanföreställningar.
• Man kan inte utifrån förekomsterna säga att den ena användningen är mer ålderdomlig än den andra.
  

Så medan jag tidigare läst SAOB och inte blivit klokare på vad som egentligen skulle avsetts i journalcitatet ovan, kan jag nu tack vare KB:s webbtjänst bidra till hur SAOB-artikeln borde sett ut om den skrivits omkring år 1900:

(vard.)

1) mindre vetande, fnoskig, som lider av mental ohälsa såsom vanföreställningar;

2) I litterärt spr.: narraktig. stollig, "fånig"; tillgjord, löjligt beskäftig o. viktig, fjäskig.

Och de två citaten kan då förstås bättre:

"En yngling som senare visade sig lida av vanföreställningar observerades i torsdags af polisen, strykande omkring på gatorna, följd hack i häl af en mängd pojkar."

"Patienten lider av vanföreställningar som vanligt."

Man kan tycka det är förmätet att försöka förbättra ett så maffigt verk som SAOB, men under vinjetten "ordbok" vill jag försöka förstå udda användningar av ord som jag stöter på i äldre texter om Ulleråker.

Låt mig så avsluta med en mer modern användning av ordet fjantig, signerad en sen August Strindberg

DEN OKÄNDE.
Men du föraktade mig ibland också!

FRUN.
Ja, när du var löjlig! En förälskad man är
alltid löjlig! - Vet du vad fjantig är? - - - Det
är den förälskade! Som en tupp!
 (Till Damaskus av August Strindberg 1898)

Gamla fotoalbum

De sista dagarna har jag hittat ett par fotosamlingar som jag troligen borde hittat långt tidigare.

Den ena samlingen finns hos Uppsala universitetsbibliotek och innehåller foton från Upsala hospital 1892 (plus ett par extra foton). Bland det vackraste är:

• flera bilder av den gamla järnvägen på området, 
• en porträttbild av bl a Gustaf Kjellberg från 1988 (angiven som Prof. N. Kjellberg på bilden då han hette Nils Gustaf Kjellberg), 
• några bilder av Sandvikskällan i norra Ulleråker, och
• Diverse bilder av äldre bebyggelse på området.

Bilden publicerad av Uppsala universitetsbibliotek

Den andra samlingen är ett 150-tal bilder som Upplandsmuseet publicerat på DigitaltMuseum.se, som bland annat innehåller stämningsfulla interiörbilder och bilder från promenadgårdarna på Asylen. En personlig favorit är bilden som visar det nya medicincentrum från 1967. Alltså, maken till assymetrisk byggnad!

En skorsten högre än ett kyrktorn!

... Eller åtminstone nästan lika hög.

I den del av den gamla hospitalsbyggnaden "Vingmuttern" (från 1885) som inrymmer Gode herdens kapell, fanns en gång i tiden hospitalets centralkök. När Asylen sedan byggdes 1900 flyttades köket dit, men då fick den äldre byggnaden istället ett bageri.

Till köket, sedan bageriet, hörde en maffig skorsten som senare rivits. Men på detta fotografi från 1892 syns den tydligt:

Foto vid Upsala hospital 1892 av Alfred Dahlgren,
publicerad av Uppsala universitetsbibliotek

Fint i UNT om Ulleråkers kyrkogård

I UNT 2008-07-28 fanns en fin artikel om kyrkogården:

- Alla gravarna längs muren är personalgravar. De enkla träkors eller träplattor som utmärkte de allra flesta patientgravarna har sedan länge skattat åt förgängelsen och gravkullarna de stod på har jämnats ut till plana gräsmattor, berättar Tom Lundin när han visar runt på kyrkogården.

/.../

- Jag vet för övrigt att man planerar att använda en av personalgravarna igen, säger Tom Lundin.

Insania casus mortifer - Dödsorsak galenskap.

En liten språklig utflykt:

På sistone har jag gottat ner mig en del i Kungliga bibliotekets tjänst för digitaliserade svenska dagstidningar [om tjänsten]. Här kan man söka och läsa om historiska händelser i närmast realtid, som de beskrevs i tidningar ifrån 1700-tal till 1900-tal. Jag har nu föresatt mig att kolla upp användningen av några av de psykiatriska facktermer (som fjantig, dåre, idiot, osv) som jag som lekman tycker inte alltid fångats korrekt i Svenska Akademiens ordbok, SAOB.

Medan jag gjorde sökningar på det området i gamla tidningar stötte jag på följande språkliga och stilistiska pärla, som jag bara måste dela med mig av även om kopplingen till just Ulleråker tycks obefintlig. Lite "off topic" med andra ord.

Här följer ett par urdrag ur en skrivelse från Medicinalstyrelsen 1898, till en läkare som angett dödsorsak för en kvinna som dött av upprepat våld mot huvudet som "Insania casus mortifer" vilket på läkarlatin innebär att kvinnan avled av galenskap.

Till biträdande provinsialläkaren i Gefle distrikt E. S. Nylander.

Sedan medicinalstyrelsen som med anledning af det s. k. Norbergska målet anmärkt mot edert tillvägagående att ni, ehuru underrättad att aflidna Johanna Charlotta Lenströms död förorsakats af kroppsskada, utan att undersöka förhållandet eller ens se den döda kroppen, utfärdat dödsattest, däruti ni såsom dödsorsak uppgifvit "Insania casus mortifer" /.../ så har styrelsen från eder mottagit en vidlyftig skrift af den 27 i samma månad, hvaruti ni sökt försvara eder åtgärd.

/.../

Däremot kan medicinalstyrelsen ingalunda godkänna /.../ eder till försvar därför afgifna förklaring. De åberopade föreskrifterna gälla dödsfall, förorsakade af sjukdom, men Lenström har aflidit genom våldsam död till följd af kroppsskador af så svår beskaffenhet att hufvudskålen krossats och genomslagits. Att förklara dessa skador såsom en naturlig följd af en sjukdom måste anses orimligt.

/.../

Edert påstående i förklaringen att en person som befunnits död med krossad hufvudskål och flere sår i hufvudet skulle ha aflidit af en sjukdom, för hvilken ni under mer än 4 månader meddelat denna person läkarevård, eller att döden skulle ha varit en naturlig följd af denna sjukdom, fullt jämförlig med då en lungsotspatient dör af häftig lungblödning, och slutligen den egendomliga tolkning ni gifvit åt rådhusrättens för den tilltalade frikännande utslag, att genom detta utslag skulle vara ådagalagdt att eder uppfattning om Lenströms död såsom en följd af hennes sjukdom och helt och hållet utan annan persons skuld varit fullkomligt riktig och med verkliga förhållandet överensstämmande, finner medicinalstyrelsen ingalunda vara ägnade att mildra omdömet om edert begångna fel, utan tvärtom förråda ytterligare oförstånd.

Med hänsyn till hvad sålunda förefallit och anförts har styrelsen pröfvat rättvist att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad dess ombudsman och fiskal i afgifvet tjänstememoral föreslagit, tilldela eder en allvarlig föreställning och varning för det stora oförstånd i läkarekallets utöfvande, som ni visat genom att afgifva i fråga varande dödsattest, utan att därtill under för handen varande omständigheter ha ägt befogenhet, och som dessutom ytterligare röjt sig i den af eder afgifna förklaring. (Ur Tidning för Wenersborgs stad och län, 1898-02-07)

Finbesök - bändelkorsnäbbar vid kiosken

Ikväll kom jag hem från en kort minisemester, lade märke till att det fanns mycket fågelskådare kring kiosken, men de verkade vara på väg att packa ihop.

Grannen Steffe (som har kontakter inom ornitologin) berättar snart via SMS:

En flock bändelkorsnäbbar (svår fågel) har slagit sig ner i träden vid pizzerian. Mycket folk som är här och kollar.

En härlig naturupplevelse för somliga. Vi andra får väl nöja oss med en bild:

Bändelkorsnäbb, hane, bild från Wikipedia

Ett dygn i en talltopp

 Ur tidningen Kalmar 1897-08-23.

Då några qvinliga patienter vid Upsala hospital i söndags afton vistades på en promenadplats, lyckades en af dem att i ett obevakadt ögonblick klättra upp några alnar på stammen af en jettelik tall. Hennes tilltag upptäcktes omedelbart, men inom några ögonblick var hon utom »räckhåll» för bevakningen och äntrade snabbt från gren till gren ända upp till toppen. Alla tänkbara medel att få henne ned från den svindlande höjden anlitades utan framgång. Läkarne forsökte tala reson med henne. alla möjliga läckerheter framsattes o. s. v . men förgäfves.

Slutligen upprestes skarfstegar mot trädet, men de undansparkades af den vansinniga, som anses vara en af hospitalets våldsammaste patienter. Några behjertade män erbjödo sig att klättra efter henne, men måste afstå från försöket då qvinnan hotade att kasta sig ned på marken.

För att minska vådorna af ett fall utbreddes ett väldigt halmlager rundt om trädet. Försöken att rädda den vansinniga fortgingo ända till midnatt. Man hoppades nu att hon omsider, då det blef tyst och lugnt i närheten, skulle begifva sig ned. Vakter utstäldes på något afstånd från trädet. Men äfven detta hopp gäckades ; likaså de åtgärder, som under dagens lopp vidtogos.

Vid sjutiden på aftonen lyckades man slutligen att bringa henne oskadad ned från trädkronan. En af hospitalets sjukvaktare och en köksdräng klättrade neinligen upp i trädet och lyckades efter stora ansträngningar att föra den vansinniga ned till marken. Hon gjorde dervid icke svårare motstånd, utan hjelpte ofta nog sjelf till med att underlätta nedstigningen. Sedan hon väl nått marken bröt hon ut i raseri, ocli det fordrades sex starka karlar för att öfvermanna henne.

Jag tänker att detta bör ha varit vid platsen för nuvarande Lundellska skolan.

Jag kan inte låta bli att undra vilka läckerheter som sattes fram. Om du som läser detta tänker dig in i situationen att du försöker rymma från ett hospital genom att klättra upp i en tall; vilka läckerheter skulle krävas för att du skulle klättra ner igen?

Spökskrin från förr

Den stora förändringen inom mentalvården kom 1955, då de nya psykmedicinerna kom. - Då blev det tyst på Ulleråker, minns Per Ove Jönsson. (UNT 090201, ej online)

Grannen Anders' pappa berättade vid ett tillfälle att han arbetat extra som skötare runt 1960. På den förberedande kursen som då tydligen alla fick gå hade de berättat samma sak; att introduktionen av psykofarmaka hade fått de tidigare så stormiga avdelningarna för oroliga patienter (s k stormavdelningar eller oroliga avdelningar) att bli kusligt tysta.

Det kan man tänka på när man är ute och går på området på nätterna om man vill; att tidigare skulle man egentligen hört ångestskrik nätterna igenom, men på grund av medicinering rådde istället samma tystnad som blivit norm idag.

Bättre varningstexter på tobakspaket!

Ibland diskuteras att bättre varningstexter på tobakspaket skulle kunna få folk att avhålla sig från tobak. Efter att ha läst ett referat av en föreläsning av professor Gustaf Kjellberg 1891 vill jag föreslå följande varning:

Eller den kanske något mindre slagkraftiga:

Den här skrämmer nog knappt någon till avhållsamhet:

Det enda i Gustaf Kjellbergs gärning som är fullständigt kontraproduktivt och närmast för tankarna till Marlboromannen är:

Nåväl. Den som är intresserad av 120 år gamla avvänjningslärdomar gör gott i att läsa följande referat i Dalpilen:

Att texten är rent fysisk svajig säger ingenting om dess psykiatriska vederhäftighet.
Dalpilen 1891-11-20.

Framtidens kollektivtrafik i Ulleråker och Rosendal

Läser om framtida kollektivtrafik, stomlinjer och stadsstråk i Uppsala om tjugo år - en sammanfattning av Översiktsplan 2010. En klar skillnad mot idag i planen, som erbjuder både möjligheter och utmaningar, är att huvuddelen av kollektivtrafiken till Ulleråker väntas gå inte via Dag Hammarskjölds väg (förbi Akkis, BMC, osv) utan via Kungsängen. Ser man enbart till hur planen presenteras tycks det bli som vattentäta skott mellan stadsstråket Ulleråker och stadsstråket Rosendal. Man kan alltså inte längre på samma sätt använda motsv buss 1, 8 och 11 som reserver till hemresan från stan.

Dagens faktiska busstrafik (vänster) mot framtidens stommar.
Karta © OpenStreetMap contributors, CC-BY-SA

 

Till synes blev det just också lite längre till Gottsunda, för oss som brukar åka kollektivtrafik dit, men i planen finns också utrymme för en ny väg tvärs över Bäcklösa från Ultuna till Gottsunda. Likaså blev det lite svårare att nå nordvästra Uppsala (från Akkis och bortåt) härifrån, men man får väl tänka att inte alla linjer visas på en så översiktlig karta.

Bland de mer spännande nyheterna märks dels att planen förutsätter en ny bro över Fyrisån för kollektivtrafiken i Kungsängsesplanadens förlängning, söder om studenternas, och en utökad användning för Ulleråkersvägen. Dels att planen talar om möjlig spårbunden trafik genom Ulleråker till Ultuna och genom det nya Rosendal till Gottsunda.

Smart också att den mesta busstrafiken leds undan från den oförutsägbara korsningen mellan Vårdsätravägen/Kungsängsleden och Dag Hammarskjölds väg. Sammantaget ger erfarenheten av tidigare buss linje 12 en väntad besparing på några minuter för varje resa till/från Resecentrum.

Bildgåta från 1941

Bild av Paul Sandberg 1941 ur Upplandsmuseets samling.

Vad finns i flaskorna på bilden från Ulleråker 1941?

1. Vin till förstaklasspatienterna. Vid denna tid var det standard att pengar gav privilegier, även på slutna avdelningar.
X. Blod från personalens bloddrive. Glasflaskor var det enda som gällde innan plasten togs i bruk inom vården.
2. Vinbärssaft från hospitalets trädgård. Såldes till stadsborna, varvid vinsten gick till personalens julfest.

Hospitalsbranden 1850

Den 12 oktober 1850 brann 24 patienter inne på hospitalet i nuvarande Ulleråker. Den intagna som ansvarade för den bärbara enrisröken, med vilken man förträngde obehagliga dofter på hospitalet, råkade tända på en nedkissad säng. Hon som tänt på greps av panik och låste in sig på dass. Då hon var den enda som hade nyckel lyckades ingen ta sig ut.

Skandalen var ett faktum, då det visade sig att den som egentligen skulle varit ansvarig för hospitalets skötsel inte varit där på tre år "på grund av all den snusk som fanns därinne".

Hospitalet byggdes sedan upp igen och är idag ett hyreshus - notera att det här var på den tiden då hospitalet fanns vid Sandviken, dvs det rör sig om ett av de stora gula stenhusen vid Ulleråkersvägen nedanför Lundellska skolan. 

(Källa: K G & L Fredriksson 1993, Sällsamheter i Uppsala, Rabén & Sjögren)

Uppdatering: Hittade också följande sammanfattning av brandorsaken:

 Efter hvad utrönas kunnat lärer elden blifvit spilld af en fånig Qvinspatient, hvilken vanligen en längre tid biträdt Sköterskan för Qvinno Afdelningen med städning och renhållning. (Ur rapport avgiven 13 oktober 1850. Källa: Österberg (1999). Historia om och kring Ulleråkers sjukhus - en bildkavalkad. Uppsala psykiatrihistoriska museum)

Slå in öppna butiksdörrar - Butiken borde ligga längre söderut!

Mellan skål och vägg kan man höra dryftas att kiosken i Ulleråker borde byggas ut. Nu är detta inte på något sätt en kontroversiell åsikt så det är ingenting att hymla med. Den som är mest angelägen av alla, men som i flera år nekats köpa loss mark av Landstinget eller på annat sätt utveckla sin lokal, är ägaren själv:

/../ Uller­åkers enda butik, Kron­åsens Minilivs, där en mini­mal affär samsas med en minimal pizzeria. Han [som driver butiken] har försökt köpa mark för att bygga ut den butik han har i dag, eller ta över någon av de många landstingsfastigheter som står övergivna.
- Jag har blivit stoppad hela tiden. Det finns så mycket mark här som borde användas, men allt tar sådan tid. Det är typiskt­ Uppsala, säger [han]. (UNT 2010-04-23)

Kiosken en vacker vårdag

Kanske kunde man överväga att istället försöka köpa mark av SLU (eller Akademiska hus?), som äger marken söder om Ekudden. En placering söder om infarten Ulleråker södra vore kanske särskilt lämplig med tanke på boende och dagpendlare i Ultuna-området och med tanke på kommande nybyggen runt Genetikcentrum i Bäcklösa och även i Rosendal. Om inte annat är den delen av Dag Hammarskjölds väg angiven som ett område för framtida utveckling i kommunens aktuella översiktsplan.

Egypten och gräshopporna

Nyligen stötte jag på en blogg tillhörande en tjej som behandlats på Ulleråker för bland annat myrfobi. Hon hade nog fått spatt här nu för idag svärmar flygmyrorna här. Räknar ca 15-20/kvm på vår lekpark.

Uppdatering 21/7, dagen efter: Idag lyfte dottern på en sandform på lekparken och hittade dessa små sötisar.

Från bortom jordens ände till dess medelpunkt

En kort odyssé i fyra delar:

1. Förhistoria
I tidernas begynnelse fanns söder om nuvarande Studenternas ett område, alldeles före Ultuna, som studenthumorn kallade Cap fin d'terre - kapet vid jordens ände eller kortare: Kap. (K G & L Fredriksson 1993. Märkligheter i Uppsala. Rabén och Sjögren). Detta namn är ju fortfarande i bruk för området alldeles norr om nuvarande Kungsängsbron.

Här bortom jordens ände fanns skog och åkrar, så därför blev det lämpligt att förlägga sjukhus hit, även om sjukhusen då och då kom i konflikt med militärens omkringliggande träningsområden och skjutbanor, vilket också bidrog till att sjukhusen kunde få mer mark häromkring. (Ulrica Larsson 2005. Ulleråker trädgård och park. SLU)

2. 1990-talet
Min första bekanta som flyttade till Ulleråker var fågelskådare, så det var himla tur att hon hade tillgång till fågeltornet här ute då det inte fanns någonting annat att göra så här långt ifrån stan. Åtminstone var det så jag uppfattade det hela då. Fortfarande långt ifrån centrum med andra ord.

3. Idag.
Nu när jag bor här vet jag ju att det är nära till det mesta. Kanske verifieras detta av UNT's granskning häromdagen som visade att Uppsala centrum flyttat söderut (i termer av lägenhetspriser; UNT 2011-07-17).

4. Framtid
En klar trend framträder där Ulleråker kommer närmre och närmre origo. Vad blir då nästa steg? Enligt Uppsalas översiktsplan för de kommande 20 åren ska här bli både stomlinjestråk (rött) och stadsstråk (randat). Med andra ord rena rama centrum.

Källa: Uppsala kommun 2010: "Uppsala om tjugo år - en sammanfattning av Översiktsplan 2010"

Om man ska spekulera i vad detta kommer att innebära i konkreta termer kanske man kan tänka sig att landstingets mark väster om Ulleråkersvägen söder om Emmy Rappes väg kommer att behöva förtätas en del. Kanske mer bostäder och förhoppningsvis någon mer service; kanske törs man hoppas på en större butik.

Ulleråker i skönlitteraturen 6 - Hypnotisören av Lars Kepler

Jag såg nyligen att pseudonymen Lars Keplers "Nordic Noir"-deckare Hypnotisören gått upp på New York Times bestseller-lista, och att Mikael Persbrandt kommer att spela polisen Joona Linna i Lasse Hallströms amerikanska filmatisering av boken. [Länk till IMDB med mer info om filmprojektet]

Kanske kan detta bli första gången som Ulleråker får posera och flexa sina skräckmuskler i en riktig Hollywood-film.

Då kan det ju passa att vi går igenom hur Ulleråker presenteras i boken - den svenska utgåvan då, där kapitel 49 inleds:

"Klumpen i Joona Linnas mage har nästan försvunnit när han växlar upp till femman och susar fram över slasket på Europaväg 4 mot Uppsala. Ulleråkers psykiatriska anstalt är fortfarande i drift, trots de stora besparingarna i psykvården som kallades för reformer i början av 1990-talet, då ett stort antal psykiskt sjuka människor förväntades klara sig själva efter att ha levt på institution i hela sina liv. /.../ Idag finns det bara ett par psykiatriska anstalter kvar i drift i Sverige och Ulleråker är en av dem.

Anja har som vanligt gjort ett gott arbete. När Joona kommer in genom huvudentrén ser han redan på blicken hos flickan i receptionen att han väntad.
/.../
- Doktor Langfeldt väntar på er. En trappa upp, första rummet till höger i korridoren.

Joona tackar och börjar gå uppför den breda stentrappan. Avlägset hör han dunsar och rop. Det luktar cigarettrök och ljudet från en teve hörs någonstans ifrån. Fönstren är gallerförsedda. Därute ligger en kyrkogårdsliknande park med nerregnade, svartnande buskar, fuktskadade spaljéer där kvistiga växter slingrar sig. Det ser dystert ut, tänker Joona och säger sig att en plats av det här slaget egentligen inte är till för att man ska tillfriskna - det är en plats för förvaring. Han kommer upp till trappavsatsen och ser sig omkring. På vänster sida, innanför en glasdörr, ligger en lång, smal korridor. Han funderade en kort stund på var han har sett den förut, tills han inser att den nästan är en identiskt kopia av Kronobergshäktet. Rader av låsta dörrar, hängande metallhandtag. Låsinsatserna. En äldre kvinna i långklänning kommer ut genom en av dörrarna. Hon stirrar stint på honom genom glasrutan. Joona nickar kort åt henne och öppnar sedan dörren till den andra korridoren. Där luktar det starkt av rengöringsmedel, en frän lukt som påminner om klorin. (Lars Kepler [pseud] 2009, Hypnotisören, Albert Bonniers förlag.)

Jag har vetat sedan jag registrerade denna blogg att jag skulle bli tvungen att göra något av den här beskrivningen. Domen får bli att den är klart mer genomarbetad och möjligen bättre researchad än Guillous, men ger ändå inte särskilt hög igenkänningsfaktor, och äger inte prägel av det på plats självupplevda.

Jag tänker att de kan ha sett en bild på gamla hospitalet med dess park, och försökt tänka sig hur en modern rättspsykavdelning skulle se ut inuti. Annars låter avdelningen som något som skulle kunna finnas på Kronparksgården, i höghuset eller i någon av de gamla TBC-paviljongerna som idag huserar rättspsyk, men där betvivlar jag att det finns någon reception i anslutning till en bred stenplatta.

Sammanfattningsvis blir det svårt att passa den exteriör som beskrivs till inredningen ... Om man vill ge en hård dom alltså med höga krav på autenticitet. Annars tycker jag nog att det är en högst rimlig beskrivning de ger av ett antikt mentalsjukhus som fått ett lyft under sextiotalet.

Sedan kan man kanske irritera sig över att de hittat på (fiktionaliserat?) namnet Ulleråkers psykiatriska anstalt. Vad handlar det om?

Addendum: Alla behöver ju inte tycka  samma sak. Ur läsarrecension på Bokus, signaturen "J":

Miljöskildningarna är riktigt värdelösa, framförallt sjukhusmiljön. Riktigt dålig research, "Ulleråkers psykiatriska anstalt" (=Akademiska sjukhuset?) har aldrig funnits och vi lär oss att där hörs skrik och rop från "de låsta dörrarna i de långa korridorerna". Läkare benäms "Doktor Efternamn", och sjuksköterskorna som "sköterskan". Patienterna och the bad guys är mer ondsinta än i den värsta 80-talsskräckfilm.

Hur göra bokmärke till Mediearkivet Retriever

En meta-postning med tips till alla bloggare och andra nyfikna:


När man vill veta mer om sådant där svaret inte finns på webben (exempelvis ifall Sydsvenskan verkligen en gång skrev en ledare där de googlade antalet förekomster av democrazy eller om någon svensk tidning någonsin haft en artikel om kroppsvätskor i kebabsås) är det bra att ha tillgång till ett mediearkiv. Just i Uppsala blir det extra viktigt då varken UNT eller Uppsalatidningen publicerar särskilt många artiklar online.

Uppsala kommuns bibliotek ger tillgång till ett antal databaser, varav några bara kan nås från bibliotek men andra kan nås hemifrån. Min favorit är Mediearkivet Retriever.

Dagens tips rör det (inte särskilt uppenbara) sättet man kan lägga ett bokmärke till sajten så man slipper logga in. Tricket är att lägga bokmärke till den här adressen: http://www.elib.se/retriever/app/login.aspx?elmeAction=2&cardNr=nnnnnnnnnnn&libraryID=107&branchID=181  ... där strängen nnnnnnnnnnn är ditt lånekortnummer på Uppsala kommuns bibliotek. Om du anger denna länk behöver du aldrig logga in manuellt på Mediearkivet Retriever utan kan söka direkt från bokmärket.

Om du är osäker på ditt lånekortnummer kan du hitta det på: http://bookit.uppsala.se, under Logga In \ Adressuppgifter. Eller ring ditt bibliotek så hjälper de dig.

Nu är just UNT så förargliga att de inte skickat 100% av sina artiklar till denna sajt så om det är något specifikt du söker och som du inte kan hitta här, kan man istället (enligt uppgift från Stadsbiblioteket) ringa UNT:s redaktionsarkivarie, fredagar kl 14-16, för hjälp att hitta gamla artiklar.

Bara för att fresta kan jag meddela att söksträngen Ulleråker* ger 619 träffar idag. (En varning bara för att det finns ett tak för hur många artiklar man får ladda ner i PDF-format på en vecka.)

Varför två kapell?

Grannen Sara ställde en berättigad fråga, som jag hoppas någon gång kunna slutgiltigt besvara:

Varför byggde man ett separat gravkapell när Gode herdens kapell redan fanns i bruk? Kunde man inte hålla begravningar där?

Det var alltså så att 1900 när Asylen byggdes byggdes även ett gravkapell med tillhörande obduktionssal vid platsen för nuvarande garagebyggnaden vid Gustaf Kjellbergs väg 20-28.

1910 byggdes klockstapeln på sin nuvarande plats mitt emellan gravkapellet och Gode herdens kapell.

Hospitalet byggdes 1885, och i den del som inrymde Gode herdens kapell fanns vid denna tid ett bageri (tidigare centralkök). En möjlig hypotes kan ju vara att man inte ville föra in döda kroppar i hospitalsbyggnaden, särskilt inte intill bageriet. Dessutom kanske man saknade möjlighet till obduktion i hospitalet och ville undvika att flytta kropparna mer än nödvändigt. Men detta kan ju vara värt att undersöka närmare.

Humleuppdatering

Mycket riktigt, idag är Gustaf Kjellbergs väg prickig av döda humlor.

- Bra!, hälsar det yngre gardet, som allesammans är övertygade om att humlor är onda.

"Där kan man åka fram och tillbaka med rullstolar"

På jakt efter vad som egentligen ledde fram till debaclet med cykelvägen genom Lindparken har jag blivit sittande med ett bitvis mycket intressant dokument, en underlagsrapport till Översiktsplan 2010 som heter: Uppsalabornas sociotopkarta.

Här intervjuade man 2006 ett antal barn på Bäcklösaskolan om deras lekplatser, skolvägar, och kanske mest spännande -- deras hemliga platser:

Två av barnen berättade om att deras hemliga plats var en koja. Annars valde de flesta en plats inomhus, gärna på en plats där de egentligen inte fick vara, i ett låst cykelskjul, på ett tak, på vinden till Ulleråkers mentalsjukhus (där kan man åka fram och tillbaka med rullstolar). Så även om ett av barnen anmärkte att det var dumt att fråga om var ”det hemliga stället” låg, det ville man ju inte tala om för alla andra, så kändes det inte som de flesta censurerade sig på grund av risk att deras hemliga ställe avslöjades.

Varför namnet Ulleråker?

Ulleråkers Bondkyrka, kan man säga så?
Bild från Wikipedia.

Apropå Ulleråkers allmänning som jag nämnde nyligen:

1931 fick Ulleråkers sjukhus sitt namn, inte för att det låg i den stadsdelen utan för att det låg i Ulleråkers härad. (Källa: "Historia om och kring Ulleråkers sjukhus - en bildkavalkad."). Stadsdelen Ulleråker fick sedan rimligtvis sitt namn ifrån sjukhuset.

Asaguden Ull på skidor.
Bild från Wikipedia

Namnet Ulleråkers härad dyker först upp 1304. Wikipedia vet att berätta:

Häradet, som år 1304 skrev Ullarakir hundare, har fått namn efter platsen vid Bondkyrkan nära Uppsala slott, där dess historiska tingsplats var belägen. Namnet kommer av den nordiska asaguden Ull och -åker med betydelsen helig kultplats. Bondkyrkan heter idag Helga Trefaldighets kyrka och är belägen omedelbart söder om Uppsala domkyrka. Nuvarande kyrkobyggnad är troligtvis den tredje på platsen och härrör från slutet av 1200-talet.

Sammanfattningsvis: Det vore fint ifall någon av våra lokala centerpartister kunde motionera för att flytta Helga trefaldighets kyrka till dess rättmätiga plats ... kanske i Lindparken?

Aldrig ett staket runt Asylen

Asylen var ju en beteckning på alla de äldre hus som finns runt det som idag kallas Lindparken.

Ett huvudsyfte med Asylen var att kroniskt psykiskt sjuka patienter skulle erbjudas sluten vård. Så ingen öppen vård bedrevs i denna del av området.

Husen byggdes år 1900. De tre husen på västra sidan var till för män, de tre på östra sidan för kvinnor. Husen i mitten var kök, administration, verkstad osv.

Såvitt jag förstått stod alla hus kvar till ca 1990, men efter det har några av dem rivits och ersatts av moderna bostadshus.

Asylen 1910-1911 (källa: Lantmäteriverket)

Asylen idag 100 år senare.
Karta © OpenStreetMap contributors, CC-BY-SA

Jag har tidigare som antagit att Asylen skulle omgärdats av ett enda staket som tydligt separerade detta område från de mer öppna delarna av sjukhusområdet, men så tycks inte ha varit fallet. På en karta från 1910-1911 och på bilder från perioden kan man se att till varje hus på Asylen hör en eller flera rastgårdar med massiva stängsel (i stil med dem som än idag omgärdar gårdarna till de båda husen vid vardera kortsidan av Lindparken), men det fanns inte ett stängsel som omgärdade hela Asylen. Däremot fanns ju ett stängsel som omgärdade hela sjukhuset.

Begravda på Ulleråkers kyrkogård - utanför stängslet

Under åren 1909-1954 begravdes nästan 1300 patienter på Ulleråkers kyrkogård vid nuvarande Emmy Rappes väg. Ett fåtal patientgravstenar finns kvar. Patienter begravdes i alla kvadranter utom den sydöstra. (Tom Lundin, Guds åker vid Ulleråker, Psykiatrihistoriska muséet i Uppsala 1999).

Flest patienter gravsattes i samband med en koleraepidemi ca 1918. Totalt gravsattes omkring 500 patienter under 1910-talet, och ett avtagande antal efter det.

Ungefärligt antal gravsatta per decennium (Ibid.)

En reflektion är att det verkar som att kyrkogården i princip togs ur bruk ungefär samtidigt som staketet drogs om så att sjukhuset mer uppenbart omslöt kyrkogården. Före 1948 (eller tidigare) låg kyrkogården visserligen inom sjukhusets område, men utanför dess staket. Men detta kan ju vara ett sammanträffande, en s k synkronicitet.

I Lundin (1999) beskrivs respektfulla gravprocessioner från begravningskapellet med deltagande anställda och patienter. För mig får dessa en liten ytterligare dimension i det att dessa tåg i regel ledde ut genom sjukhusets grindar före gravsättningen.

50 år, 2 stängsel, 2 portvaktstugor, 2 infarter?

Innan jag snöar in på ett par tre gamla staketdragningar vill jag länka till Scribos inlägg om det gamla Ulleråkersstaketet. Jag tycker det verkar som att de delar som finns kvar idag byggdes 1900, då Asylen byggdes.

Grejen var den att jag berättade för grabbarna på pizzerian att den från början stått vid bortre hörnet av höghuset. Sedan drabbades jag av tvivel för den kan ju ha flyttats en gång tidigare.

Ska de hålla på och flytta den här hela tiden kan de väl lika gärna sätta hjul på den.

Så idag hemföll jag åt ytterligare en titt på det här med staketen. Jag bläddrar i "Historia om och kring Ulleråkers sjukhus - en bildkavalkad" och tycker det är så märkligt att kiosken först stått som portvaktstuga vid "Södra porten vid infarten från Stockholmsvägen", sedan fungerat som livs (oklart om det varit en flytt däremellan) och sedan flyttats för att till slut inta det nuvarande läget. Då undrar jag:

• dels om kiosken flyttats en eller två gånger, 
• dels ifall det som i boken kallas "Södra porten" motsvarar den infart som idag kallas "Ulleråker Norra"

För att bättre förstå detta har jag skissat på en ny karta med staketsträckningen 1960 (orange) och dessutom sträckningen 1910 där den dragningen skiljer sig (lila). Dessutom finns kioskens placering 1960 (gul prick) och portvaktstugan från 1910 (grön prick).

Läxförhör: Vad är de blå prickarna?
Historiska staket över modern karta.
Karta © OpenStreetMap contributors, CC-BY-SA 

Jag vet inte vilket år det nyare staketet byggdes, men jag vet att  portvaktstugan från 1910 blev ombyggd till tvätteri 1948 så det verkar troligt att en annan portvaktstuga fanns då, och därför också rimligt att det var ungefär då som staketet flyttades. Men det kan ju också ha varit tidigare, knappast senare.

I "Historia om och kring Ulleråkers sjukhus - en bildkavalkad"  finns också en bild på kiosken vid "Södra porten vid infarten från Stockholmsvägen, 1930-talet" där man ser att kiosken sitter alldeles intill staketet. Och så vet jag att kiosken inte fanns någonstans år 1910.

Jag har tyvärr ingen riktig slutsats här. Men det finns tre möjliga fall:.  

• Antingen har ett staket vid 30-talet gått förbi där kiosken stod 1960 (och detta benämndes alltså Södra porten) 
• Eller så har kiosken flyttats en gång mellan 1930 och 1960 som inte nämns i "Ulleråker ... bildkavalkad". I så fall kan kiosken tidigare ha stått  
• antingen söder om Asylen (och Södra porten var samma som dagens Ulleråker södra) 
• eller alldeles norr om kyrkogården. I så fall var Södra porten samma som dagens Ulleråker norra.

Jaja, ledsen om det blev långrandigt och hypotetiskt. Jag lär väl få försöka förklara det här nästa gång jag beställer pizza.

Ulleråkers allmänning - vilse i kommunens diarium

En kväll dristade jag mig till att söka efter ordet Ulleråker i Uppsala kommuns diarium (vilket var väldigt lätt -- klicka bara länken ovan -- vilket kanske kan vara ett tips till sådana som vill hålla sig à jour med vad som händer i det egna området).

Innan jag somnade av tristess lade jag märke till att Ulleråkers allmänning nämndes flera gånger. Jag tänkte väl att det rörde sig om den gamla odlingsmarken eller de gamla kolonilotterna mellan Vindbron och Kungsängsbron, men icke: Ulleråkers häradsallmänning är ett skogsområde utåt Jumkil:

Ända så långt fram som 1917 klagar Jan Möllersvärd,
jägare från Uppsala, att Ulleråkers allmänning är en av de
mest svårtillgängliga skogsmarker man kan tänka sig.
Ingen väg finns det så han är hänvisad till vintervägar över
icke utdikade kärr och mossar. Så han ”var utsatt för ett
ideligt plumsande”. Han tycker mycket synd om häradets
båda skogskvaktare som dagligen får ta sig fram i skogsmark.
All annan skogsmark i riket verkar vid jämförelse
vara som rena salongsgolv. -- Hembygdsboken

Intresserad? Läs mer i Övre Jumkils hembygdsförenings Hembygdsboken här: Kapitel 5: Natur och kultur.

Ulleråker i skönlitteraturen 5 - Coq Rouge-böckerna av Jan Guillou

Jag fick ett vi kan kalla det anonymt tips att Jan Guillou nämner Ulleråker i någon av Hamilton-böckerna. Vid ett tillfälle ska det vara en rafflande bilfärd förbi här.

Efter att ha snabbläst böckerna lite kan jag rapportera två fynd, ett med lite kött på benen och ett ganska tunt. Inget av dem vittnar väl om någon större ämneskunskap eller research:

Bild från Wikipedia

I den sista Hamilton-romanen En medborgare höjd över all misstanke (1995) företar Guillous alter ego Eric Ponti en bilfärd tillsammans med den vid det här laget rätt komplexa protagonisten Carl Hamilton.

"Det var väl just det jag hade väntat mig ... ursäkta mig" sa Carl och lutade sig fram och gav några korta order som fick den omedelbara effekten att tre av bilarna svängde av mot E 4:an till Stockholm och den bil de själva befann sig i tog av mot Ulleråker.
/.../
"Min bil åker mellan två bemannade säpobilar på motorvägen, själv åker jag en helt annan väg, det är en sorts rutin vi använder. Var var vi." (ss. 156-157 i Pan Norstedts-utgåvan 1999)

Med tanke på att hela den här episoden utspelar sig någonstans nere vid Kungsgatan (i anslutning till Kungsängen alternativt Boländerna) är "mot Ulleråker" en ganska udda riktningsangivning tycker jag.


I den tidigare romanen Den hedervärde mördaren (1990) nämns Ulleråker i ett något mer relevant sammanhang:

"Men den där Oxhufvud, varför har ingen mördat honom isåfall?" /.../
"Av det mycket enkla skälet att han begick självmord på Ulleråkers mentalsjukhus 1946" /.../
/.../
Självmordet som sådant tycktes ha blivit tillfredsställande utrett. Han hade tydligen samlat på sig sömnmedel under en lång tid för att sen sätta i sig allt på en gång. Vid obduktionen kunde man på något sätt räkna ut hur mycket han hade tagit och vilken typ av preparat det varit frågan om, och det stämde med hans egna förskrivningar.
/.../
"Då var han galen om han gick och babblade om saken inne på ett dårhus i alla fall, dessutom hade han ju en ärftlig disposition", klippte Carl av. (ss. 276-277 i Pan Norstedts-utgåvan från 1995)

Här har vi alltså psykofarmaka, ett årtal med mera som ger sken av autenticitet. Och om Oxhufvud obducerades, då vet vi ju alla sedan tidigare att det var på Gustaf Kjellbergs väg 20-28.

Använda insulin för att framkalla koma

Jag såg en gång en notis om att vid Klinikcentrum funnits en paviljong för bl a insulinbehandling. Hos mig väckte detta den omedelbara frågan: Såg man diabetes som en mentalsjukdom?

I boken "Historia om och kring Ulleråkers sjukhus - en bildkavalkad" (s. 34) hittar jag så en förklaring:

En period användes insulininjektioner för att hos schizofrena patienter framkalla djup medvetslöshet (coma) som sedan avbröts via sondmatning med sockerlösning.

Juxtaposition om modernitet

I början av 1900-talet var "Asylen" uppe vid Ulleråker dessutom en ultramodern anläggning som hade elektricitet långt före Uppsala stad
-- UNT 090201 under vinjetten Uppsala förr och nu..

 Men då Pándy avslutningsvis fick se asylen [i Ulleråker 1903] blev han förskräckt. Asylen, färdigställd 1900 för 800 obotliga patienter, liknade inte något han för övrigt sett i Norden. Rastgården var utan blommor och med höga staket som förhindrade all utsikt. Byggnaderna var kasernliknande, med talrika celler. Så går det då ingenjörer och inte psykiater blir konsulter vid planeringen och då centralvärme och andra teknikaliteter anses viktigare än de sjukas välfärd, reflekterar Pándy. -- Gunnel Svedberg 2002: Omvårdnadstraditioner inom svensk psykiatrisk vård under 1900-talets första hälft (Karolinska institutet) refererar den ungerske neurologen och psykiatern Kálmán Pándys jämförande studie av sinnessjukvård i Europa: Die Irrenfürsorge in Europa - Eine vergleichende Studie (Berlin, 1908)

Översiktsplan 2010 --> Cykelväg genom Lindparken

Medan barnen plundrade barnboksavdelningen på det sommaröppna Ulleråkersbiblioteket idag, bläddrade jag i Översiktsplan 2010. Denna översiktsplan låg ute till samråd under november 2009 - januari 2010. Hundratals synpunkter kom in från organisationer (dock ej samrådsgruppen för Ulleråkers bostadsrättsföreningar) och privatpersoner. 17 juni 2010 antogs planen och vann snart laga kraft.

På sidan 7 av "Uppsala om tjugo år - en sammanfattning av Översiktsplan 2010" ser man tydligt ett "övergripande cykelstråk" från SVA förbi Ekudden, genom Lindparken och norrut längs Ulleråkersvägen.

Hallå? Övergripande cykelstråk genom Lindparken?

Ur webbversionen av den sammanfattade översiktsplanen.
(Det rosa strecket anger ett behov av vidare utredning)

Nu är det inte exakt angivet någonstans i översiktsplanen exakt vad detta ska innebära, men jag vill hävda:

• Att vi i Ulleråker faktiskt hade samma chans som alla andra att yttra oss om de nya cykelstråken innan de vann laga kraft
• Att kopplingen från cykelstråk till snöröjning till att förenkla cykelvägarna är ganska rak.
• Även kopplingen mellan ökad/prioriterad cykeltrafik och säkerhet är ganska rak.

Så även om det ännu råder en del oklarhet kring några av turerna kring den nya cykelvägen genom Lindparken som aldrig blev av, och även om en del av tänket om säkerhet var dunkelt, får man säga att motivet för att bygga en rakare och förment säkrare cykelväg verkar ganska klara.

Och vi som bor här skulle nog gjort ett bättre jobb med att uttrycka vilka delar av vårt område vi önskar bevara eller bygga om under en samrådsprocess som i högsta grad berör oss. Redan 2009.

Det hela må osa av efterklokhet, men jag tänker samtidigt att här finns några läxor för framtiden. Som att bevaka den här aviserade utredningen om en cykelväg från pizzerian till Kungsängsleden/Ångströmslaboratoriet.

Kan man namnge den skönhet som Ulleråker bjuder? Sociotopkartan vet.

Jag har blivit sittande med "Uppsalabornas sociotopkarta", ett förarbete till Översiktsplan 2010, där man har studerat vilka typer av värden som erbjuds av olika områden i Uppsala.

Detta på så pass detaljerad nivå att Ulleråker (s. 25-26) delats in i ett tjugotal områden varav vissa har ganska fantasifulla namn: Sjukhusbacken, Ullfältet, Ullkilen, Kronparksslutet, Drottningängen, Lundellska backen, Lundellska skogen osv. 

En indikation på att några av dessa namn är påhittade är att de ger 0 exakta träffar på Google.
Kartbild ur Uppsalabornas sociotopkarta,(c) Uppsala kommun 2010

Den typ av information man kan läsa ut i detta dokument är att inom hundra meter från mitt hem mellan Sjukhusbacken och Kronåsen kan jag finna följande värden:

Ro - Ro. Plats som används för ro, lugn och avkoppling, som är mer än 100 m från huvudväg/gata
Gr - Grönska. Plats med träd, buskar och gräs vilka bildar ett grönskande rum
SI - Sällskapslek. Plats som används för brännboll, frisbee, och andra lekar, en större öppen gräsyta
Pi - Picknick. Plats som används för picknick, grillning och solbad.
Ku -Kulturhistoria. Plats med synligt kulturhistoriskt värde
Hä - Hänga. Plats som används framförallt av ungdomar att träffas på.
Na - Naturupplevelse. Plats som upplevs ha en mångfald av växt och djurarter, som används för naturpedagogik
Sk - Skogskänsla. Plats med stor sammanhållande skog som är större än 10 ha.
Pr - Promenad. Plats större än 5 ha som används för promenader, joggning, cykling och annan motion
Va - Vattenkontakt. Plats där man kan uppleva vatten i åar, sjöar eller dammar.
Ut - Utblick. Plats som används som utsiktsplats för att uppleva öppna landskap

Hela nyckeln finns på s. 12 i dokumentet. Den kan man ju då också använda för att se vilka kvalitéer som INTE erbjuds inom min godtyckligt valda radie av 100 meter hemifrån:

Pl - Lekplatslek
Bo - Bollsport
Vi - Vintersport
Ba - Bad
Fo - Folkliv
Ev - Evenemang
Dj - Djurhållning

För mig kommer kanske detta att innebära ett sätt att kvalificera vad en bostad i Ulleråker egentligen erbjuder. Och nästa gång jag överväger att flytta lär jag kolla upp den nya adressen i den här kartan.

... Även om terminologin tidvis gav vissa gymnasiekemivibbar.

Nå, hur står sig ditt område? Spela sociotopbingo med mig!

Det geodetiska stomnätet. En möjlig kur för paranoia.

Om du händelsevis känt dig iakttagen när du rört dig på Ulleråker (Vem har inte det?), för du sett den mycket märkliga kameraliknande apparaten på hörnet av byggnaden Gustaf Kjellbergs väg 28.

"T" som i "They are watching"?
Snarare "T" som i "The matrix".

Om du lagt märke till en massa orange stickers med måltavlor eller skumma reflexer märkta "T" spridda över området.

Prylen till höger är en reflex eller prisma,
den till vänster rimligtvis en lampa.
(Gustaf Kjellbergs väg 13)

Om du känner till det exakta avståndet mellan det gamla hemmet för nervösa kvinnor och Lundellska skolan.

Bara lugn. Då är du inte paranoid. Du har stött på Stomnätet.

Dessa stickers anger fasta punkter i det s k geodetiska stomnätet. Genom att man vet precis var dessa stickers befinner sig kan man med hjälp av s k totalstationer avgöra sin exakta position (inklusive höjd - och gravitation). Detta visar sig vara mycket användbart i samband med planarbete, lantmäteri, byggnadsarbeten osv.

Totalstation i arbete. Borde vara en allom bekant syn.
(Bild från Wikipedia)

Hela stomnätet för Uppsala finns dokumenterat i en karta hos kommunen. Zooma in på ditt område om du vill arrangera en geodesiorientering.

Läs mer om geodetisk mätning på Wikipedia.

Lantmäteriet erbjuder information om geodesi.

Den som liksom jag besitter visst okynne inser snabbt att det skulle leda till allsköns oreda om man skulle flytta dessa stickers. Varning, lagstiftarna har hunnit före när de instiftade brottsrubriceringen Förfalskning av fast märke.

Just den där skumma kameraliknande manicken på GKV 28, har jag dock inte lyckats identifiera, annat än att den helt klart har någon geodetisk funktion då den har samma markering som de geodesireflexer den (åtminstone tills nyligen) pekade på. Min huvudhypotes just nu är väl att verktygen råkade se ut så här på nittiotalet. Kanske sitter de här för att huset på GKV 28 mätts in, eller för att mäta sättningar i marken. Jag tar tacksamt emot ytterligare tips.

Jag kan också erkänna att just de här mystiska apparaterna var en av de grejer som fick mig att vilja börja anteckna och publicera mina fynd på området. Eller som jag skrev på Facebook den 5 april, samma dag som min första postning på Ullerkråkor: Säkra för det osäkra. Sätter på mig foliehatten och startar en blogg.

Ledare i Aftonbladet om psykiatrins stigma vs Ångestparaden

Vid något tillfälle har jag nämnt Fountain House, en organisation för sådana som varit i kontakt med psykiatrin på ett eller annat sätt. Idag ägnar Aftonbladet en ledare åt deras Ångestparad 2011, som likt en Pride-parad ska motverka det sociala stigma som psykisk ohälsa medför.