Men vad säger scientologerna om Ulleråker?

Kommittén för mänskliga rättigheter är en organisation startad av Scientologikyrkan, vars huvudsakliga funktion är att kritisera modern psykiatri. Därför kan man tycka att det vore högintressant att se vad de har att säga om Ulleråker.

KMR-demonstration. Bild från Wikimedia

Peter Altrin har i boken "Ett sekel med psykiatrin" ett kapitel där han argumenterar för att de evakueringsbaracker eller TBC-paviljonger som byggdes runt andra världskriget på bland annat Ulleråker inte alls var till för flyktingar eller liknande, utan att de var ett förberedande steg för att avliva mentalsjuka inför tyskarnas stundande maktövertagande i Sverige. Som argument för detta anför han bland annat vittnesmål, och statistik som visar en ökande trend av döda med den officiella dödsorsaken "TBC" på svenska mentalsjukhus, inklusive Ulleråker, medan den allmänna trenden i Sverige var en sjunkande dödlighet i denna sjukdom.

Kommittén för mänskliga rättigheter publicerar hela boken online som PDF på sin webb (blurb). Det är kapitel 12 "Eutanasi på svenska mentalsjukhus" som behandlar detta ämne.

Lokal järnvägskarta anno 1911

Tröst för den som inte orkar gå från Lundellska till pizzerian?

Scribo tipsade i en kommentar om en karta över Ulleråker från 1910-11, dvs precis hundra år gammal i år. På den kartan kan man se hur järnvägsspåret gick på den tiden. Detta spår användes bland annat för att forsla kol till uppvärmning, latrin som skulle tömmas och mat till vårdavdelningarna. Med andra ord en tidig motsvarighet till en modern kulvert.

Precis som kulverten ser man också att spåret inte gick ända fram till administrationsbyggnaden (idag muséer) på Asylen.

Stickspåret söderöver går till bl a svingården och pudrettladan.

Spåret runt Sandviksdammen slutar i närheten av det gamla vindbrofästet vid Fyrisån, som under en period användes som lastkaj för området.

På situationsplanen från ca 1960 är järnvägsspåren redan försvunna.

Tipstack: Scribo

Kurrekurredutta-tema i stadsparken?

Solklart söderhavstema

I stadsparken, som vanligtvis är en av de bästa lekparkerna häromkring, pågår nu en renovering. Ska bli spännande att se om de lyckas förmedla samma söderhavskänsla i vinter!

Ulleråker i skönlitteraturen 4 - Hundraåringen av Jonas Jonasson

Grannen Bo tipsade i en kommentar nyligen om att Allan Karlsson varit på Ulleråker. För den som läst den bitvis mycket mysiga alternativhistoriska boken Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson (Piratförlaget 2009), framstår detta som högst rimligt.

På s. 40-41 i pocketutgåvan (Pocketförlaget) åker Allan Karlsson in på Rättspsyk i Uppsala på 1920-talet. På s. 72 kallas detta "det där dårhuset i Uppsala" och på s. 181 avger Allan själv recensionen:

Allan sa att han kände till ett bra dårhus i Sverige om pastorn framöver skulle komma till någon form av insikt.

Författaren Jonas Jonasson  berättade nyligen på Sommar i P1 om hans erfarenhet av att gå in i väggen. Men om han har någon personlig erfarenhet av Ulleråker syns åtminstone inte det i boken.

I boken förekommer figuren rasbiologen Bernhard Lundborg, som i verkligheten motsvarades av Herman Bernhard Lundborg, som från 1903 var docent i psykiatri och neurologi samt hospitalsläkare i Uppsala. 1915 blev han även docent i rasbiologi och medicinsk ärftlighetsforskning här. 1922-1935 var han chef för Statens institut för rasbiologi under dess glansdagar.

Därmed finns det också en intressant ingång för efterforskningar om rasbiologiska studier i Ulleråker 1900-1935.

Uppdatering: Ett av denne Herman Lundborgs första bidrag till forskningen i Ulleråker var förresten ett arbete om just utbrändhet, hos småskolefröknar, vilket möjligen bidrog till att ifrågasätta den tidigare så trubbiga diagnosen hysteri. (Lundborg (1902): Om sinnessjuka lärarinnor jämte kort överblick öfver småskolelärarinnors ställning i Sverige. En Socialmedicinsk studie. Hygiea LXIV, ss446-455) (via Svedberg (2002), se kommande postning)

Jag vill tacka grannen Bo för ett spännande och roligt tips!

Linbanan från kolkajen till panncentralen

Sunnersta må ha ett liftsystem men Ulleråker har haft en linbana!

Energiförsörjningen på Ulleråker är ett kapitel för sig. Före värmekulvertar och kommunal centralvärme fanns här en kolkaj, en linbana och en liten järnväg som skötte uppvärmningen av alla husen på området.

Linbanan i rött, kolkajen orange och panncentralen(?) i gult.
Karta © OpenStreetMap contributors, CC-BY-SA

Båtar lossade kol på kolkajen, som idag närmast ser ut som ett stort skrot- och kvistlager för parkförvaltningen, eller som en övergiven husvagnsparkering.

Från kolkajen gick en linbana upp för åsen. Några spår av den finns kvar idag:

Nedersta linbanefundamenten och den gamla kolkajen, tidig vår.
Bild av grannen Bo.

Nedersta fundamentet i försommarskrud

Själva linan ligger kvar vid nedersta fundamentet.

Man kan till och med hitta några spadtag kol vid linbanans
botten. Vet ej om någon testat att grilla med det här?

Järnvägen kunde sedan föra ut kolen till de olika köken och bagerierna, men mer om det sedan.

Tipstack: Anders

Välanpassad bagge

Vad döljer sig bland rönnbären på Gustaf Kjellbergs väg?

Somliga insekter har rätt väl anpassad färgsättning till sin omgivning. Som den här . . . Ja se själv! Passar bra på omogna rönnbär.

Det norra vattentornet

Innan Kungsängsleden byggdes fanns det två vattentorn på området. Det ena står ju kvar på en höjd bakom kiosken.

Det andra, som nu är rivet, stod på åsen väster om de två grå läkarvillorna, som ännu står kvar mitt emot Polacksbacken. Det är ingen mening att leta efter grunden från detta torn, då det är grundligt bortgrävt till förmån för vägen som plöjer åsen som en kanjon.

I markplan på detta vattentorn fanns en bostad, där man kunde elda för att se till att vattnet inte frös.