Zombievarning igen?

Just som jag gick och funderade på när "Den sista dokusåpan" egentligen kommer att visas (svar: i TV6 med start i mars), fick jag idag syn på ett par som klev ur en hyrbil med ett par stora kassar från en Ica-butik i Stockholm, in i höghuset på Emmy Rappes väg. Och så var en del lampor tända inne i flyglarna av huset. Då anar jag att det kan vara en ny filminspelning på gång. Zombier eller något annat.

[Läs tidigare inlägg om Den sista dokusåpan.]

Därför ingen livsmedelshall 1993

I boken "Plats för brutna själar - Ulleråkers sjukhus under tvåhundra år" (Leif Åberg, 2011) berättar  tidigare planarkitekten vid stadsbyggnadskontoret om varför det inte byggdes något snabbköp i Ulleråker när bostäderna började byggas i början av nittiotalet:

Under projektekts gång försökte vi övertyga till exempel ICA att placera en livsmedelshall där. Intresse fanns, men ICA:s krav att i så fall få bygga intill den hårt trafikerade Dag Hammarskjölds väg var omöjligt att tillgodose.

 Värt att notera kanske att vid den tiden fanns två matbutiker i Sunnersta, bland annat en Icabutik. Som jag tidigare påpekat är det en ännu bättre idé idag att förlägga en matbutik i Ulleråker vid Dag Hammarskjölds väg, bland annat sedan Uppsalahem planerar dubbla Ulleråkers lägenhetsbestånd vid utfarten Ulleråker södra.

Linnéstigen Herbatio Ultunensis - hur ska den gå?

Idag lade jag märke till några nya skyltar på grusvägen mellan Henry Säldes väg och hospitalsparken nedanför vingmuttern. Det visade sig vara en s k linnéstig som är utmärkt här: Herbatio Ultunensis - Ultunavandringen. En nyhet både för mig och för linnestigarna.se, som skriver att vandringen inte är utmärkt.

Min första tanke var att det är otaktiskt att dra linnéstigar genom bostadsområden, om man vill kunna använda just linnéstigarna som argument för att göra årummet till världsarv. Jag menar, om stigarna kan bevaras och användas trots att marken exploateras, då behövs ju ingen världsarvsstatus.

En annan tanke är att det är lite lustigt att Linnés Ultunavandring skulle råka korsa såväl Eklundshof som det gamla Kronobränneriet. Det här var alltså före 1811 då Upsala hospital inrättades i nuvarande Ulleråker. (Jag vet inte ännu vilket år Linné skulle vandrat här.) Var det naturen eller förfriskningarna som drog?


Sedan kan jag undra hur ursprunglig den skyltade vägen egentligen är. Jag såg två stycken skyltar, men har inte ännu vandrat eller cyklat hela vägen för att kolla. Ingen av skyltarna låg dock på den till synes ursprungliga Herbatio Ultunensis, och om jag hade fått råda skulle jag nog istället dragit stigen längs ån just här. Om inte annat för att bevara intrycket av natur (vis-à-vis parkeringsgarage).

I rött ett avsnitt av Herbatio Ultunensis (källa: linnestigarna.se)
I blått de delar jag tyckte mig kunna skönja skyltade.
Kartbilden (c) OpenStreetMap.org and contributors

En framtida utflykt får bli att kolla upp den skyltade sträckningen i sin helhet. Det bör vara en skön promenad på 4-5km i fina omgivningar.

Edit: Efter att ha diskuterat det hela med en kunnig biolog verkar det som att preliminärt etablerades denna vandring innan Eklundshof öppnade för utskänkning. Får kanske återkomma.

God jul från Ullerkråkor!

Julfest för barn på Ulleråkers sjukhus 1952
Från digitaltmuseum.se.

I personalbostäderna kring Ulleråkers sjukhus har det bott många vårdare med barnfamiljer. Ofta har patienter följt med hem till dem på julfirande. Bilden ovan är från julfirande för barn i ståtliga festsalen på nuvarande museibyggnaden vid Lindparken (?), 1952.

Verkligen en vacker gammal festsal, förresten, som idag är full av Medicinhistoriska museets utställningsföremål.

De gamla skötarbarnens minnen om julfirande på Ulleråker kan man bl a läsa om i UNT 09-02-01 "Två tider - två platser" (ej online) och i Leif Åbergs nya bok Plats för brutna själar, Ulleråkers sjukhus under tvåhundra år.

Färre lobotomier än väntat på Ulleråker

I den nya boken Plats för brutna själar, Ulleråkers sjukhus under tvåhundra år, av Leif Åberg, kan man läsa att av de lobotomier som av Uppsalatidningen påstods ha skett på Ulleråker, skedde eventuellt några eller alla på Akkis. Vore intressant att kolla upp ifall någon någonsin lobotomerats på Ulleråkers sjukhus - just på den biten är boken inte dunderexplicit.

"Sådana ingrepp gjordes aldrig vid Ulleråkers sjukhus" (s. 37) låter iofs rätt kategoriskt, men kan eventuellt hänvisa till en delmängd av lobotomier, eller till psykokirurgi över huvud taget.

Anmälan: Plats för brutna själar

Årets julklapp till mig själv: Min! Min! Min!

Idag passade jag på att köpa ett ex av Leif Åbergs nya bok Plats för brutna själar: Ulleråkers sjukhus under tvåhundra år.

Ett par omedelbara intryck:

Den tycks främst handla om människor och ohälsa, snarare än arkitektur och behandling, jämfört med "Historia om och kring Ulleråkers sjukhus: en bildkavalkad".

Plats ges till tidigare patienters konst. Exempelvis pryds omslaget av en bild signerad Augusta Strömberg.

Man kan läsa lite om hur Lindparken kom till, och om den moderna bebyggelse som kom till på 1990- och 00-talen.

Inbunden, ca 170s, 180kr. Säljes på Medicinhistoriska museet men ska också finnas i några ex på Drottninggatans bokhandel och Studentbokhandeln. (Fotnot: Detta var en uppgift jag fick från Medicinhistoriska museet, men som Drottninggatans bokhandel inte kunnat bekräfta ännu.)

Fågel, fisk, kyrkogård eller mitt emellan

Idag tycker jag alla ska läsa artikeln Fågel, fisk, kyrkogård eller mitt emellan, hos Johanna Krumlinde. Fint om Ulleråkers kyrkogård.

Där avslöjas bland annat att det stora träkorset nu är vält.