Min första tanke var att det är otaktiskt att dra linnéstigar genom bostadsområden, om man vill kunna använda just linnéstigarna som argument för att göra årummet till världsarv. Jag menar, om stigarna kan bevaras och användas trots att marken exploateras, då behövs ju ingen världsarvsstatus.
En annan tanke är att det är lite lustigt att Linnés Ultunavandring skulle råka korsa såväl Eklundshof som det gamla Kronobränneriet. Det här var alltså före 1811 då Upsala hospital inrättades i nuvarande Ulleråker. (Jag vet inte ännu vilket år Linné skulle vandrat här.) Var det naturen eller förfriskningarna som drog?
Sedan kan jag undra hur ursprunglig den skyltade vägen egentligen är. Jag såg två stycken skyltar, men har inte ännu vandrat eller cyklat hela vägen för att kolla. Ingen av skyltarna låg dock på den till synes ursprungliga Herbatio Ultunensis, och om jag hade fått råda skulle jag nog istället dragit stigen längs ån just här. Om inte annat för att bevara intrycket av natur (vis-à-vis parkeringsgarage).
I rött ett avsnitt av Herbatio Ultunensis (källa: linnestigarna.se) I blått de delar jag tyckte mig kunna skönja skyltade. Kartbilden (c) OpenStreetMap.org and contributors |
Edit: Efter att ha diskuterat det hela med en kunnig biolog verkar det som att preliminärt etablerades denna vandring innan Eklundshof öppnade för utskänkning. Får kanske återkomma.
No comments:
Post a Comment