Ordbok 2: Fånig, fån, fåne

Idag betyder orden fån och fåne "dumbom", medan fånig betyder "fjollig, dum" (Källa: SAOL). Annat var det förr, då orden var långt mer specifika i sina betydelser:

Til aflösning och Herrans nattvard, skal ingen tillåtas, [...] ej eller fånar, så länge the intet kunna sig besinna.  (ur 1686 års Kyrkolag, kap 8:3, som jag hittade via SAOB, vars artikel om fåne innehåller minst två felskrivningar; idotisk-idiotisk, avläsas-avlösas)

Efter hvad utrönas kunnat lärer elden blifvit spilld af en fånig Qvinspatient, hvilken vanligen en längre tid biträdt Sköterskan för Qvinno Afdelningen med städning och renhållning. (Ur rapport avgiven 13 oktober 1850 om hospitalsbranden samma år. Källa: Österberg (1999). Historia om och kring Ulleråkers sjukhus - en bildkavalkad. Uppsala psykiatrihistoriska museum)

Om man var en fåne fick man alltså inte ta nattvarden eller ta emot syndernas förlåtelse i kyrkan. Om man var intagen på hospitalet kunde det ses som en relevant upplysning i formell text att man var fånig. Så vad betyder då detta?

Även om den inte blir riktigt heltäckande nöjer jag mig här med att återge huvudbetydelsen enligt SAOB:

1) (†) lätt sinnessvag l. sinnesrubbad person, mindre vetande l. fnoskig person. 

"Fjantig" revisited: vanföreställningar

Försök förstå dessa två citat om du kan:

"En fjantig yngling observerades i torsdags af polisen, strykande omkring på gatorna, följd hack i häl af en mängd pojkar." (Tidningen Kalmar 1900-08-25)

"Fjantig som vanligt" - patientjournal från 1905 (återgiven i Lundin, Tom (1999) "Guds åker vid Ulleråker - Begravningsplatsen vid Upsala Hospital och Asyl" (Uppsala. Psykiatrihistoriska muséet.)

En fascinerande sanning: Idag har allmänheten tillgång till bättre verktyg för att analysera 1800-talets språk, än specialisterna hade vid 1800-talets slut. Därför är det inte så konstigt om man, efter att ha stött på ett ord som verkar konstigt använt, som fjantig ovan, inte blir så mycket klokare av att slå upp en gammal ordbok:

"(vard.) eg.: mindre vetande, fnoskig; numera vanl.: narraktig. stollig, "fånig"; tillgjord, löjligt beskäftig o. viktig, fjäskig."  [Fjantig i SAOB, artikel till synes från 1924] Jag inser när jag skriver detta att jag tidigare missförstått och trott att artikeln och därmed "numera" var från 1900.

SAOB menar alltså att tillgjord (och liknande) är den vanliga innebörden av "fjantig" men att det finns ursprungliga betydelser som innebär något slags mental ohälsa. Det är väl närmast dessa innebörder som rimligtvis måste avses i båda citaten ovan.

Då kan man göra vad många lexikografer skulle göra idag; kolla upp faktiska användningar. Jag gör en sökning på ordet "fjantig" i tidningstext från förra århundradet via Kungliga bibliotekets tjänst för digitaliserade svenska dagstidningar.

Av 13 träffar utkristalliserar sig två distinkt olika användningar:

• Inom litteratur (såväl verk som kritik) finns 5 förekomster som alla tycks betyda "tillgjord"
• Inom alla andra typer av text avses istället något slags mental ohälsa, ofta vanföreställningar.
• Man kan inte utifrån förekomsterna säga att den ena användningen är mer ålderdomlig än den andra.
  

Så medan jag tidigare läst SAOB och inte blivit klokare på vad som egentligen skulle avsetts i journalcitatet ovan, kan jag nu tack vare KB:s webbtjänst bidra till hur SAOB-artikeln borde sett ut om den skrivits omkring år 1900:

(vard.)

1) mindre vetande, fnoskig, som lider av mental ohälsa såsom vanföreställningar;

2) I litterärt spr.: narraktig. stollig, "fånig"; tillgjord, löjligt beskäftig o. viktig, fjäskig.

Och de två citaten kan då förstås bättre:

"En yngling som senare visade sig lida av vanföreställningar observerades i torsdags af polisen, strykande omkring på gatorna, följd hack i häl af en mängd pojkar."

"Patienten lider av vanföreställningar som vanligt."

Man kan tycka det är förmätet att försöka förbättra ett så maffigt verk som SAOB, men under vinjetten "ordbok" vill jag försöka förstå udda användningar av ord som jag stöter på i äldre texter om Ulleråker.

Låt mig så avsluta med en mer modern användning av ordet fjantig, signerad en sen August Strindberg

DEN OKÄNDE.
Men du föraktade mig ibland också!

FRUN.
Ja, när du var löjlig! En förälskad man är
alltid löjlig! - Vet du vad fjantig är? - - - Det
är den förälskade! Som en tupp!
 (Till Damaskus av August Strindberg 1898)