Om Linbanan i Ulleråker hos Scribo

Nu ska alla läsa Scribo: "Linbanan i Ulleråker"!

För övrigt vore det intressant att undersöka hur gamla träden är längs det gamla linbanespåret som syns rätt bra på Google Maps här. Jag vet inte för hur länge sedan linbanan revs.

En 112 år gammal kulvert på Asylen

En läsare, som bett att få vara anonym, har skickat ett par riktigt snaskiga bilder inifrån källaren på ett av husen på Asylen:

Avstängd kulvert från avd för oroliga kvinnor SV mot tidigare avd för lugna kvinnor

Del av planen för källaren. "Kulvert". (Söder uppåt i bild)

I norra delen av byggnaden blockerar en undercentral ingången till resterna av kulverten.

Det här är alltså rester av en kulvert som måste ha förbundit alla hus på Asylen. Då latrin och mattransporter vid denna tid gick på räls kan man tänka sig att kulverten från början bara stod för centralvärmen, kanske vatten och eventuellt elektricitet. Detta var isåfall ingen transportkulvert som den moderna kulverten från sextiotalet är.

På nedanstående kartbild över Asylen från 1911, finns även de nu rivna byggnaderna med. Sydväst om avdelningen för oroliga kvinnor ("kvinnostormen", lodrät byggnad till höger) finns alltså avdelningen för lugna kvinnor. Jag tror men är inte säker, att värmen kom från Centralköket, den stora fyrkanten uppe i bilden, och då bör denna kulvert ha omfattat alla avdelningar på Asylen. Kanske finns rester av den kvar i övriga kvarvarande hus (gula ringar i den nedre bilden)? Nio kulvertstumpar kvar att upptäcka isåfall!

Detalj ur historisk karta från 1911 (hos LMV)

Samma karta med gula cirklar som visar vilka hus som finns kvar.

Se även:

• Ullerkråkor: Juxtaposition om modernitet [Om centralvärme och elektricitet på Asylen]

Världens sämsta museum?!

Riksantikvarieämbetet har en mycket intressant tjänst, Fornsök, där man enkelt kan söka bland inventerade fornlämningar i Sverige. Bland de mest intressanta inventerade fornlämningarna i Ulleråker kan nämnas en förmodad gravhög vid Ulleråkersvägen nedanför Vingmuttern, eller ett antal stensättningar längs Ultunavandringen vid Henry Säldes väg. Här väljer jag att koncentrera mig på den "fornlämningsliknande bildning" som ligger närmast där jag bor.

Om jag förstår beskrivningen av Uppsala 350:1 korrekt, är det en troligen naturlig bildning som eventuellt vid något tillfälle utnyttjats som något slags husgrund. En John Ljungkvist hos Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) har utrett den noggrannare och funnit att den åtminstone delvis är konstruerad för mänsklig hand.

Då kan man tycka att Ulleråkers turistbyrå borde samarbeta med Riksantikvarieämbetet och skapa en riktig fornupplevelse på platsen. Vackert belägen på Uppsalaåsen finns här möjlighet till rika upplevelser i historisk miljö. Ulleråkers turistindustri skulle kunna blomstra.

Men vad finner man! Se, deltag och våndas med mig:

• Receptionsdisken lyser med sin frånvaro! Tyska, franska och kanske framför allt japanska turister väntar sig att det är här som de guidade turerna startar. 

Dålig mottagning!

• Total brist på informationsskyltar! Istället möts man av spensliga barrträd!

Föga mäktiga furor

• Fullständig avsaknad av tak!
• Inte minsta tillstymmelse till atmosfäranläggning!
• Belysning: mörker!
• Svält - inte ens en liten kaffeautomat!

Museets café: dött stora svältdöden!

Man måste faktiskt själv (kan ni tänka er!) leta efter den rektangel hela spektaklet rör sig om:

Ser du?

Iritade konturer visar var lämningen finns.
Extremt regelbunden för att vara en naturlig lämning uppepå en rullstensås, må jag säga.

Sammanfattningsvis: Som friluftsmuseum betraktat är detta bland det sämsta jag sett! De enda försonande dragen är väl närheten hem, och att det uppenbarligen tycks finnas lite fornminnessubstans där under gräset.

Ulleråkers turistbyrå har inte gått att nå för kommentarer. Bara en sån sak!

Scribo om hospitalskyrkans gamla klocka

För övrigt bör alla skynda till Scribos blogg för att läsa en fin artikel om hospitalskyrkans gamla klocka, som finns i Gode herdens kapell.

"Neurastenosmurf!"

Jag och de stora barnen läste ur Astrosmurfen som godnattsaga ikväll, Semics nyutgåva från 2011. En formulering fick mig att inse att det även måste vara en nyöversättning:

"Om det här får fortsätta är jag rädd att han går in i väggen!" -- Gammelsmurfen

Den första utgåvan av Astrosmurfen på svenska kom 1976, och där sade Gammelsmurfen mycket riktigt istället såhär:

Ur Astrosmurfen (Peyo 1976, s. 11, ruta 4)

Frånsett en liten skillnad i kommatering, ser vi att frasen "blir en neurastenosmurf" bytts ut mot "går in i väggen". Vad är då en neurastenosmurf?! Och varför fick frasen "går in i väggen" mig att tro att detta var en nyöversättning?

1. Den psykiatrihistoriska aspekten
Det hela handlar om utbrändhet eller utmattningssyndrom, två diagnoser som genomgått en utveckling under åtminstone hela nittonhundratalet. Vid förra sekelskiftet kunde man tala om "förvärfvad neurasteni" (nervsvaghet). Under åttio- och nittiotalet kom termer som "utbrändhet" eller det mer vardagliga "gå in i väggen". Idag skiljer man på utbrändhet och utmattningssyndrom.

Utan att gå in på detaljer eller vilja lägga in några värderingar är min poäng:

• Dels att "förvärfvad neurasteni" var en diagnostisk föregångare till dagens "utbrändhet"
• Dels att "gå in i väggen" var ett uttryck som myntades efter att Astrosmurfen först gavs ut på svenska[källa behövs].

2. Den språkliga aspekten
Neurastenosmurf då. Ett ord som slutar på -smurf brukar ju vara ett sammansatt eller annorledes avlett ord där ett led bytts ut, men jag har inte lyckats hitta något ord i svenskan som börjar på neurasteno-. Det troligaste är nog att översättaren var ute efter att vi läsare skulle associera till neurasteniker, dvs en person som lider av neurasteni.

Steno- kommer från gr. στενός: "smal, trång, tunn". Som i stenograf. (källa: SAOB)
Steni kommer från gr. σϑένος: "styrka, kraft". Som i asteni (svaghet) eller neurasteni (nervsvaghet). (Ibid.)

En liten bokstav och en accent skiljer, och meningen blir den motsatta. Trist då att gå från steni till steno sådär utan anledning. Min slutsats blir att ordet borde varit neurastenismurf och att översättaren av någon anledning tyckte det skulle vara ett o där, kanske färgad av det troligen vanligare prefixet steno-, måhända färgad av det franska originalet.

3. Slutkläm och blandad konfekt

Anledningen till ändringen kan ha varit den tidigare "felaktiga" översättningen som beskrivits ovan, eller att tiderna helt enkelt fört med sig en mer modern potentiell diagnos att tillskriva Astrosmurfen. Ingrid Emond som översatt utgåvan 2011 skulle säkert kunna ge mer inblick här.

Till sist vill jag dela med mig av ett utdrag ur Nordisk familjebok (1913) om neurasteni, där professorn och öfverläkaren Bror Gadelius inte har ett gott ord till övers om självhjälpslitteratur för sexuellt nervsvaga:

[...] Ofta äro vattenkuranstalter
att rekommendera. I fall af tvångstankar och
sexuell neurasteni ser man ofta god verkan af
dylika. Hvad särskildt beträffar den senare formen,
är det anmärkningsvärdt, huru ett lugnande ord af en
förståndig läkare, utan moraliserande känslopjunk,
ofta med ett slag kan häfva den sexuella neurastenien
och återge den sjuke lifsmod och tilltro till sig
själf, medan å andra sidan blott ondt kan väntas
af den usla godtköpslitteratur, som på detta
område genom tidningsannonser eller annorledes
utkolporteras. -- Bror E. Gadelius, professor vid Karolinska institutet, öfverläkare vid Stockholms hospital för sinnessjuka. Nordisk familjebok 1913. 

Wikipediaartikeln om Bror Gadelius påminde mig förresten om att jag nämnt honom tidigare här på bloggen. Hans bok om Gustaf Frödings själsliv var en viktig pusselbit i min hypotes om vad Sveriges psykiaterelit gör på sin fritid.

Edit: Se även Per Starbäcks blogg Krafsklotter för en liknande observation ifrån Donald Duck.

Tack till: Serievännen Per för bildrutan ur originalutgåvan, och grannen Lisa för hjälp med psykologiterminologi!

Lustmord vid Kronparkens vårdhem

Ibland när man söker information om sitt bostadsområde, finner man att oerhört makabra ting inträffat där. Känsliga läsare varnas för följande skräckhistoria, som inträffade under hösten 1999. Jag vill också varna för att även om jag försökt återge de källor jag hittat, kan jag som lekman inte gå i god för något av det jag skriver om mediciner och sjukdomar.

"Jag är nekromaniker. Jag fascineras av döden." -- 23-åringen i förhör (källa Aftonbladet 2000-01-15)

Julen 1999 var en orolig tid på Kronparkens vårdhem, i nuvarande Kronparksgården. Det hade just blivit känt att en extraarbetande vårdare, till vardags student i kirurgi och rättsmedicin, drogat och mördat två patienter i november samma år. Även om mannen från början hävdade att han utfört aktiv dödshjälp av barmhärtighet mot offren, skulle det snart stå klart att han drevs av ren fascination för döden. Han brukade dissekera råttor i hemmet, och ville nu gå över till mänskliga objekt. Och de två mördade patienterna var inte hans enda offer under de två dagar då han begick sina brott.

Kronparkens vårdhem var en enhet med ca 230 patienter, ca 400 anställda plus timanställda. Man hade avdelningar inom bl a åldringsvård och neuropsykiatri. Verksamheten lades delvis ner omkring 2004 och ersattes av den nuvarande Kronparksgården med palliativ vård, åldringsvård och psykiatriska avdelningar. Under en kort tid var nuvarande Ekuddenskolan inhyst i lokalerna, då under namnet Ulleråkersskolan (källa UNT 2005-03-29)

Oron på Kronparkens vårdhem kom sig av att mannen hade arbetat på en avdelning inom åldringsvården, där dödsfall var mycket vanliga. Polisen ville utreda alla dödsfall som skett när mannen var i tjänst, och anställda och anhöriga upplevde stor osäkerhet kring vad som skett under de fyra år då mannen arbetat där. Utredningarna försvårades av att de flesta avlidna var begravda och i många fall kremerade. (Aftonbladet 1999-12-24)

Dubbelmord på Kronparkens sjukhem
Den 17 november 1999 gick mannen till en läkare i privat praktik. Han berättade om problem med sin verklighetsuppfattning, och fick därför utskrivet det narkotikaklassade ångestdämpande läkemedlet Temesta. (källa DN 2000-02-03, Aftonbladet 2000-01-15)

Den 18 november tog han med sig dessa mediciner till sin arbetsplats, där han drogade en patient med dem och med morfin, innan han kvävde henne. (källa DN 2000-02-03)

Den 19 november kvävde han en till kvinna i sjuksäng. (källa DN 2000-02-03)


Efter dessa två mord, som kom att i media kallas Åldringsmorden (Aftonbladet 2000-01-15) eller Sjukhemsmorden (Borås tidning 1999-12-24) var 23-åringen noggrann att själv få göra i ordning liken. Hans kollegor har vittnat om att han utförde detta arbete pedantiskt och utan att visa några känslor. I det ena fallet deltog han till och med i en andakt med offrets anhöriga efteråt, vilket naturligtvis berört de anhöriga mycket illa sedan de insett vad han gjort. (Aftonbladet 2000-01-14, Aftonbladet 2000-01-15)

Handslägga
(bild från Wikipedia lic enl GFDL CC-BY-SA)

Mordförsök på studentvägen
Samma kväll som det andra mordet tar 23-åringen med sig sin fars handslägga, en mängd krossade Temesta-piller, skalpeller och annat och beger sig hem till en kvinnlig arbetskamrat på Studentvägen. Hans avsikt är att lägga droger i hennes middag, döda henne och ta ut hennes organ. Men planerna ändras då en 30-årig granne kommer på besök. Istället följer han med grannen över till hans rum för att titta på hans skivsamling, där han slår honom i huvudet med handsläggan. (Aftonbladet 2001-01-14)

"Effekten av själva slaget var den att han stirrade på mig, uppspärrade ögon och utgav sedan ett isande skrik. Han griper tag i mitt ben och det uppstår tumult. Jag faller också" -- ur 23-åringens brev till sin behandlande läkare (Aftonbladet 2000-01-15)

Hans kvinnliga arbetskamrat rusar fram för att se till grannens tillstånd, men 23-åringen knuffar undan henne. Under förevändningen att han ska ta pulsen, försöker han med fingrarna blockera blodtillförseln till grannens hjärna.

"Syftet är givetvis att komprimera a.a. carotis till räckligt länge. Om han överlever detta kommer han att få obotliga hjärnskador. Det är min sista önskan." -- ur 23-åringens brev till sin behandlande läkare (Aftonbladet 2000-01-15)

Epilog
23-åringen dömdes för två fall av mord, ett fall av mordförsök och ett fall av förberedelse till mord, till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. (Källa DN 2000-02-03)

Eventuellt hade hans sjukdomstillstånd förvärrats av "lyckopillret" Cipramil, som enligt Aftonbladet (2000-1999-12-24) ska kunna förvärra psykotiska symptom hos schizofrena patienter.

30-åringen överlevde med hjärnskador men kunde tre månader senare varken tala eller skriva. (Källa DN 2000-02-03)

Den rättsläkare som skrivit ut droger som mannen använde till sina brott och även själv tog medan han begick dem, slutade snart sin tjänst inom Rättsmedicinalverket efter kritik från Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) efter dessa händelser (källa UNT 2001-12-16) och blev senare av med sin läkarlegitimation (källa UNT 2005-10-07).

23-åringen hade arbetat på Kronparkens sjukhem under sommaren 1995 till november 1999. För mig personligen tar hela historien lite extra skruv då jag själv bodde min första sejour i Uppsala under exakt samma period, och är årsbarn med gärningsmannen. Däremot tycks jag helt ha missat rapporteringen om händelserna när det begav sig.

Hitler undangömd i Ulleråker på femtiotalet!

I början på femtiotalet bodde jag i Uppsala, och där "visste" många att Hitler ännu levde. Han satt "enligt pålitliga vittnen" undangömd på Ulleråkers sinnessjukhus!

Grannen Anders tipsar om folkloristen Ebbe Schön, som i sin bok Sjöjungfrur, stenhuggare och gnistapor (1997) skriver om att det finns många exempel på kända människor som trotts leva efter sin påstådda död. James Dean. Elvis Presley. Karl XII. Olof Palme. Osv.

En annan tysk nazistledare som däremot legat på svenskt mentalsjukhus tycks vara Gestapos grundare Hermann Göring, som i en period under mellankrigstiden ska ha legat "på en avdelning för våldsbenägna på Långbro sjukhus i Stockholm för morfinberoende". (Källa: Wikipedia)

Därför ingen livsmedelshall 1993

I boken "Plats för brutna själar - Ulleråkers sjukhus under tvåhundra år" (Leif Åberg, 2011) berättar  tidigare planarkitekten vid stadsbyggnadskontoret om varför det inte byggdes något snabbköp i Ulleråker när bostäderna började byggas i början av nittiotalet:

Under projektekts gång försökte vi övertyga till exempel ICA att placera en livsmedelshall där. Intresse fanns, men ICA:s krav att i så fall få bygga intill den hårt trafikerade Dag Hammarskjölds väg var omöjligt att tillgodose.

 Värt att notera kanske att vid den tiden fanns två matbutiker i Sunnersta, bland annat en Icabutik. Som jag tidigare påpekat är det en ännu bättre idé idag att förlägga en matbutik i Ulleråker vid Dag Hammarskjölds väg, bland annat sedan Uppsalahem planerar dubbla Ulleråkers lägenhetsbestånd vid utfarten Ulleråker södra.

Linnéstigen Herbatio Ultunensis - hur ska den gå?

Idag lade jag märke till några nya skyltar på grusvägen mellan Henry Säldes väg och hospitalsparken nedanför vingmuttern. Det visade sig vara en s k linnéstig som är utmärkt här: Herbatio Ultunensis - Ultunavandringen. En nyhet både för mig och för linnestigarna.se, som skriver att vandringen inte är utmärkt.

Min första tanke var att det är otaktiskt att dra linnéstigar genom bostadsområden, om man vill kunna använda just linnéstigarna som argument för att göra årummet till världsarv. Jag menar, om stigarna kan bevaras och användas trots att marken exploateras, då behövs ju ingen världsarvsstatus.

En annan tanke är att det är lite lustigt att Linnés Ultunavandring skulle råka korsa såväl Eklundshof som det gamla Kronobränneriet. Det här var alltså före 1811 då Upsala hospital inrättades i nuvarande Ulleråker. (Jag vet inte ännu vilket år Linné skulle vandrat här.) Var det naturen eller förfriskningarna som drog?


Sedan kan jag undra hur ursprunglig den skyltade vägen egentligen är. Jag såg två stycken skyltar, men har inte ännu vandrat eller cyklat hela vägen för att kolla. Ingen av skyltarna låg dock på den till synes ursprungliga Herbatio Ultunensis, och om jag hade fått råda skulle jag nog istället dragit stigen längs ån just här. Om inte annat för att bevara intrycket av natur (vis-à-vis parkeringsgarage).

I rött ett avsnitt av Herbatio Ultunensis (källa: linnestigarna.se)
I blått de delar jag tyckte mig kunna skönja skyltade.
Kartbilden (c) OpenStreetMap.org and contributors

En framtida utflykt får bli att kolla upp den skyltade sträckningen i sin helhet. Det bör vara en skön promenad på 4-5km i fina omgivningar.

Edit: Efter att ha diskuterat det hela med en kunnig biolog verkar det som att preliminärt etablerades denna vandring innan Eklundshof öppnade för utskänkning. Får kanske återkomma.

God jul från Ullerkråkor!

Julfest för barn på Ulleråkers sjukhus 1952
Från digitaltmuseum.se.

I personalbostäderna kring Ulleråkers sjukhus har det bott många vårdare med barnfamiljer. Ofta har patienter följt med hem till dem på julfirande. Bilden ovan är från julfirande för barn i ståtliga festsalen på nuvarande museibyggnaden vid Lindparken (?), 1952.

Verkligen en vacker gammal festsal, förresten, som idag är full av Medicinhistoriska museets utställningsföremål.

De gamla skötarbarnens minnen om julfirande på Ulleråker kan man bl a läsa om i UNT 09-02-01 "Två tider - två platser" (ej online) och i Leif Åbergs nya bok Plats för brutna själar, Ulleråkers sjukhus under tvåhundra år.

Färre lobotomier än väntat på Ulleråker

I den nya boken Plats för brutna själar, Ulleråkers sjukhus under tvåhundra år, av Leif Åberg, kan man läsa att av de lobotomier som av Uppsalatidningen påstods ha skett på Ulleråker, skedde eventuellt några eller alla på Akkis. Vore intressant att kolla upp ifall någon någonsin lobotomerats på Ulleråkers sjukhus - just på den biten är boken inte dunderexplicit.

"Sådana ingrepp gjordes aldrig vid Ulleråkers sjukhus" (s. 37) låter iofs rätt kategoriskt, men kan eventuellt hänvisa till en delmängd av lobotomier, eller till psykokirurgi över huvud taget.

Med Ingegerd från ett Ulleråker till ett annat

Idag har jag gjort mitt första bidrag till engelska Wikipedia. Tyvärr bestod det bidraget i att jag raderade en hel sektion om fornnordiska källor om Ulleråkers härad. Anledningen är att alla dessa källor i själva verket handlade om Ulleråker i Simtuna socken. På den orten hade nämligen Olof skötkonungs dotter Ingegerd Olofsdotter, även känd som Sveriges första helgon eller Heliga Anna, en gård.

Detta besvarar väl också var "en kung och hans blomstrande dotter" bodde, i Tegnérs Frithiofs saga.

Långt senare kom i alla fall Ingegerd att passera genom "vårt" Ulleråker, i form av den nya pilgrimsleden Ingegerdsleden, här vackert beskriven av Dr Kurt: En rastplats för pilgrimer vid Ulleråker.

Galenskaper vid Riksdagshuset: Helgeandsholmen

Varje skede av Sveriges medicinhistoria har präglats av sina egna typer av vårdinrättningar. Medeltidens helgeandshus låg ofta nära staden, och erbjöd vård av både somatiskt och psykiskt sjuka. Hospital var oftare avsides, från början med specialisering mot spetälska (källa: Martin Arleskär 2007: Hospital och helgeandshus - En studie av omsorgsväsendet i medeltidens Sverige. Stockholms universitet. Kandidatuppsats i arkeologi.)

I Uppsala låg helgeandshuset vid Fyristorg, innan Upsala hospital kom att inhysas i det gamla kronobränneriet söder om staden.

Ett helgeandshus fanns också i anslutning till Stockholms norra stadsport, på det som idag kallas Helgeandsholmen. Vid Norrbron låg helgeandshuset, som skymtar bakom kyrktornet i nedanstående urklipp ur Vädersolstavlan. Längst österut på holmen låg helgeandshusets kyrkogård (källa: Tom Lundin 1999: Guds åker vid Ulleråker. Uppsala, Psykiatrihistoriska museet.)

Detalj ur Vädersolstavlan. 

Således:

• Om man tycker Sveriges riksdag huserar galenskap idag, är det ingenting mot vad som fanns där under medeltiden.
• Parken/terrasserna längst österut på Helgeandsholmen är byggd på den gamla kyrkogården. 

Något mer nyanserat om lobotomi

Om fredagens Uppsalatidningen gav en extremt mörk bild av lobotomi som metod, kan man istället vända sig till Läkartidningen nr 38 1996, där Lars Lidberg och Magnus Broberg ger en djupare bild av lobotomins historia, effektivitet och problem, under rubriken "Från lobotomi till kapsulotomi".

För att sammanfatta:

• Egas Moniz, som ca 1935 uppfann ingreppet lobotomi (eller leukotomi som det kallades), tilldelades Nobelpriset i medicin 1949 för sin upptäckt. Detta kanske kan ge någon bild av hur fantastisk och omvälvande lobotomin ansågs vara vid den här tiden. Att med ett rent mekaniskt ingrepp kunna lösa psykiska problem, det får väl ses som höjden av modernitet!
• Senare har man upptäckt annan kunskap och andra metoder, som möjliggör mildare och mer exakta ingrepp, såsom medicinering, för de problem som lobotomi tidigare ansågs lösa. (Ref. Lidberg och Broberg 1996, se ovan.)
• Bland dessa metoder finns kapsulotomi, en mer exakt form av lobotomi som användes i Umeå så sent som 2007, men som nu helt avråds av Socialstyrelsen.

Lobotomi i Uppsalatidningen: Även på Akkis

Uppsalatidningen skriver under rubriken "Uppsala har ett mörkt förflutet" om de lobotomier som utfördes i Uppsalapsykiatrin under 1930- till 50-talen. (Uppsalatidningen no. 43 2011, ss. 26-27)

Här kan man bland annat läsa:

Exakt hur många som har lobotomerats i Uppsala är ännu okänt, enligt ett inspektionsprotokoll från 1948 utfördes ingreppet 18 gånger på Ulleråker det året. (Ibid.)

Men vad man då missar är att man vid den tiden också kunde utföra lobotomier på Akkis!


Såhär:

1932-1946 var Bernhard Jacobowsky överläkare vid Ulleråkers sjukhus. Under just den tid som lobotomier fick genomslag här. Ref: Lundin, Tom (1999). Guds åker vid Ulleråker. Psykiatrihistoriska muséet i Uppsala.

1946 öppnades Psykiatriska kliniken vid Akademiska sjukhuset. Bernhard Jacobowsky övergick då som överläkare vid den kliniken. Ref: Österberg, Eric (Red.) (1999). Historia om och kring Ulleråkers sjukhus - en bildkavalkad. Psykiatrihistoriska muséet i Uppsala.

"Kliniken hade byggts så att man även här skulle kunna utföra lobotomier ..." (Ibid.)

1946-1960 var rättspsykiatern Eva Lagerwall överläkare vid Ulleråkers sjukhus. Det var alltså under den senare delen av hennes tid här som man slutade med lobotomi här.

Så 1948 utfördes måhända 18 lobotomier på Ulleråkers sjukhus under Eva Lagerwalls översyn, men historien förtäljer inte hur många som Jacobowsky et al utförde på Akkis. Kanske vet Landstingsarkivet att berätta om man frågar.

Kortfilm om Fröding och livet på förstaklassavdelningen

"Det blev alltid fight om Gustaf Fröding, om vem som hade företräde" - Peter Ejewall

Via Dr Kurt hittar jag en kortfilm som jag tidigare missat, där bibliotekarien Peter Ejewall (som låg bakom Universitetsbibliotekets utställning om Fröding i år), arkivarien Olle Persson och formgivaren Petra Wåhlin resonerar om precis var Gustaf Fröding var placerad under sin tid i förstaklassavdelningen i sydöstra hörnet av Upsala hospital. Interiörer och exteriörer, även om de renoverats, restaurerats och i någon mån rivits eller bytts ut sedan Fröding satt där för dryga hundra år sedan. 

Det berättas en del anekdoter ur journalen, som hur Fröding tyckte sig se August Strindberg i skogsbrynet, där barnen av idag på vintern åker pulka ner från busshållplatsen Emmy Rappes väg.

Runt 7:30 i filmen finns en diskussion om varför det idag inte går att ange exakt vilket rum en viss patient haft.


För att se filmen får man först besöka webbutställningen "Att en gång bli den rätte mannen för det rätta ordet", klicka "Kliv in", sedan "Info" i toppraden och sedan välja "Se filmbilder från ett nybesök på Frödings gamla avdelning" i vänstermenyn.

En spårvägsodyssé längs Mälarlinjen

Det hela började i förrgår på Gottsundabiblioteket, där Sunnersta egnahemsförening fram till 19 oktober har en utställning "Från bondby till stadsdel i Uppsala med attraktivt läge vid mälaren".

Jag fastnar för en plansch av konstnären och reklammannen Göran Josefson (1923-2000) från 1969 som visar en spårvagn på Mälarlinjen. De flesta detaljer verkar rätt; vit vagn med bruna detaljer. Två öppna sommarsläp. Men jag minns att jag läst på Wikipedia att ledningsstolparna skulle vara på varannan sida av spåret.

Alla stolpar på samma sida

Nyfikenheten är väckt. I min jakt på mer information om denna härliga bild stöter jag (via SPF Sunnersta) på framför allt två inspirerande samlingar:

• Fredrick Bestes karta över Spårvägens sträckning på Google Maps
• Samme Fredrick Beste har en samling bilder över Spårvägens sträckning på Facebook, där han följer  hela Mälarlinjens sträckning i både nutid och "dåtid" (som linjen gick fram till 1953).
• Dessutom en gammal spårvägslinjekarta

Där lär jag mig:

• Att dagens cykelväg från Ulleråker Norra till Fenix, och från Sirius till SVA, följer den gamla banvallen.
• Att hållplatserna Ulleråker Norra och Ulleråker Södra fanns där denna cykelväg korsar Emmy Rappes väg respektive Ulleråkersvägen.
• Att där spårvägen svängde, som på denna bild, där stod stolparna på samma sida.

Så sammanfattningsvis tycks Göran Josefsons bild vara helt korrekt, och jag fick chansen att lära mig lite mer om Mälarlinjen, som jag varit nyfiken på.

En tillbakablick av Nils Brage Nordlander

Jag landade av en händelse i Medicinhistoriska föreningens årsskrifter för 2009 och 2010. För mig var den stora behållningen att läsa ett referat av tidigare överläkaren Nils Brage Nordlanders (1919-2009) föredrag "Ulleråkers sjukhus - en tillbakablick", som han höll i Frödingsalen 2008 (Ref: Bo Lindberg (red) 2009. Medicinhistoriska föreningens årsskrift. s. 12-14)

Överläkare Nils Brage Nordlander vid invigningen av nya medicincentrum 1967
Bild från Upplandsmuseets samlingar, under "CC BY-NC-ND 2.5"

Nyheter för mig här var:
* Dels att patienterna till asylen hämtades från Stockholm (efter 1939[?] och skickades hem igen när landstinget tog över vården från staten 1967) (ss. 13-14)
* Dels att en byggfirma har övertagit marken i Ulleråker från Landstinget, men det bör handla om de delar av Ulleråker som redan bebyggts under 1990- och 2000-talen. (s. 14)

Sammantaget är referatet en koncis sammanfattning av Ulleråkers historia från forntid till framtid.

Vem är vem i Ulleråker 7: Nykterhetsvännen Frey Svenson

1907-1908 höll Frey Svenson en del föredrag vid kurser arrangerade av nykterhetsrörelsen, bl a i Östergötland och Dalarna. Ett exempel ur tidningen Kalmar 1907-02-20:

Ett Uppsalamöte for tvångsinternering af alkoholister.  

I söndags afton hölls i  Uppsala i Lutherska missionshuset ett massmöte för diskuterande af frågan om tvångsinternering af alkoholister. Prof. Frey Svensson, som höll inledningsforedraget, betonade vikten af sådan internering till skydd för samhället. (källa; läs mer långt ner i högerspalten)

1913 ville förbudsrörelsen ha Afton-Tidningen, grundad 1910, som organ. 100.000kr behövdes för att lösa ut tidningen. 10.000 av dessa medel fick man från Prof. Frey Svenson och hans maka. (ref 1, ref 2)

Del av Afton-tidningens löpsedel, 1910.

Se även: "Bättre varningstexter på tobakspaket" för exempel på Gustaf Kjellbergs bidrag på samma område, 20 år tidigare.

Vem är vem i Ulleråker 6: Moltas Eriksson -- och Magnus Uggla(!)

Magnus Uggla fick nyligen en del uppmärksamhet för hur han hånade Norge i Idrottsgalan 2010.

Lite roligt då att detta är en bearbetning av Moltas Erikssons "Norgesången" från Mosebacke Monarki 1968:

Och Moltas Eriksson (1932-1988), han var till vardags psykiater vid Ulleråkers sjukhus.