Forntidens kollektivtrafik - "Ulleråkers norra"

I Upplandsmuseets "gömmor" hittar jag en bild på den gamla spårvagnshållplatsen "Ulleråkers norra":

Bild av Axel Sagerholm, årtal okänt.
Publicerad under en "Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 2.5 Licens".

Detta var alltså en hållplats på Mälarlinjen (eller Granebergslinjen) som 1928-1953 trafikerade sträckan Svandammen-Grindstugan-Ulleråker-Ultuna-Graneberg. Det är svårt att idag säga exakt var bilden är tagen, men efter att ha kikat på en karta hos Svenska spårvagnssällskapet, tror jag den bör vara tagen i närheten av den infart som idag kallas Ulleråker norra, men som alltså vid den här tiden ironiskt nog tycks ha varit den  södra infarten till Ulleråkers sjukhus.

Läs mer om Uppsala spårvägar hos Wikipedia.

Sundgren och Lundborg och Asylen

Som av en händelse slås jag av att jag läst att Gunnar Sundgren och Herman Lundborg, huvudpersonerna i två av mina senaste inlägg [1, 2], arbetade ihop på 1920-talet, och att det kanske kunde ge någon ledtråd till när Sundgren fotograferade på Ulleråkersområdet där Lundborg tidigare arbetat. Därmed kunde man kanske finna en närmare datering av den här bilden.

1927 fick Gunnar Sundgren anställning på Rasbiologiska institutet under Herman Lundborg. Jag läser i boken "Uppsala på hovfotografens tid - en bok om Gunnar Sundgren och hans bilder av Uppsala, staden och människorna" av Lars Lambert (2009, Kornhuset) men hittar inga direkta referenser till hospitalet, Ulleråker eller Asylen.

Däremot hittar jag följande citat av fotografen Sundgren om rasbiologen Lundborg:

Om sin förutvarande chef skrev Sundgren senare: "Han var djupt begeistrad i den nordiska rasen. Ljuva långbenta blondiner mättes och fotograferades i tusental och likaså svenska karlar, med smala huvuden som också var deciderat långskalliga, gärna 180-190 i strumplästen. Med förtjusning reste han till Tyskland och föreläste om dom och visade upp dom i skioptikon ... Det undras mej om inte Herman Lundborg i sin fanatism påverkade den tyska mentaliteten och bidrog till nazismen."

(O)mänskligt på Upplandsmuseet

Igår var jag uppenbarligen på Upplandsmuseet en dag för tidigt, för idag öppnar deras utställning (O)mänskligt, om rasbiologin i Uppsala. Utställningen tycks rikta sig främst till ungdomar, men för oss i Ulleråker finns också anledning att titta in.

Jag har ju tidigare skrivit om hur "galningen Herman Lundborg" (som UNT skriver idag, Edit: Nu online) dels inledde sin rasbiologiska bana vid Upsala Hospital i nuvarande Ulleråker, dels förekommer i förra årets mycket populära bok Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

Herman Lundborg (1868-1943)
Bild från Wikipedia

UNT erbjuder idag två lite olika syner på hur Rasbiologiska institutet kom till stånd:

- Institutet hade ett brett stöd över partigränserna i riksdagen /.../ Men hela rasbiologiska institutet är egentligen ett resultat av det intensiva lobbyarbete som några få "forskare" bedrev. /.../ - Det låg här, men ingen ville riktigt ha det. Det var mycket galningen Lundborgs enmansverk. (Författaren Ola Larsmo, som är ansvarig för en del av utställningen)

- Rasbiologiska institutet är ett bra exempel på vad som händer när politiker får bestämma vad det ska forskas om. (Arkeologen Magnus Alkarp, som också är ansvarig för en del av utställningen)

Utställningen pågår till 8 januari 2012.

Inger Nilsson på Ulleråkersbiblioteket 19 oktober

En kulturhändelse av rang denna höst: Inger Nilsson, som spelade Pippi Långstrump i Olle Hellboms klassiska filmer, besöker Ulleråkersbiblioteket den 19 oktober kl 14 för att berätta om sig själv och om Astrid Lindgren, under rubriken:

Astrid, jag och dom andra

Bildorientering vid Asylen 1 - Gunnar Sundgren fotar norröver

En god nyhet denna höst är att Upplandsmuseet tycks ha lagt en del energi på att publicera licensinformation om de bilder de lagt på digitaltmuseum.se. Därför blir det också roligare att använda deras bilder, när man kan återge dem på bloggen och inte bara hänvisa till deras sajt.

Här har vi exempelvis en bild på en promenadgård som gäckat mig ett tag, för jag har haft svårt att placera det hus man ser till vänster i bild:

Ur Upplandsmuséets samling på digitaltmuseum.se.
Publicerat under en  "Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 2.5 Licens"

Den här bilden visar sig vara tagen från en paviljong för kvinnor som stod intill nuvarande Lindparken, där det gula Brf-huset Gustaf Kjellbergs väg 5-11 står idag. Kortet är taget mot korsningen Gustaf Kjellbergs väg/Frey Svensons väg. Den takklädda promenadgången i bilden står där det vita Brf-huset Gustaf Kjellbergs v 1 står idag (eller alldeles intill dess soprum).

Huset till vänster i bild är centralköket (Frey Svensons v 1). Notera det lägre taket, som visar hur huset delvis var en våning. (Mer om det vid tillfälle.)

Det vita lägre huset som skymtar bortom lindarna är den gamla portvaktstugan från 1900, sedermera tvättstuga för personal.

Och de unga lindarna, det bör vara samma träd som idag skuggar Frey Svensons väg.

Bilden är tagen av den kände Uppsalafotografen Gunnar Sundgren (1901-1970). Då man inte skymtar några fler hus i korsningen torde bilden vara tagen någon gång före sextiotalets stora flyttkarusell, 1965.

På denna karta har jag skissat varifrån kortet är taget och vad det föreställer:

Det gula är alltså synfältet. De färgade sträcken anger dagens vägsträckningar.

Bårhus och begravningskapell

Jag har ju tidigare spekulerat om varför man byggde ett separat begravningskapell i anslutning till Asylen omkring 1900, när man relativt nyligen byggt Gode Herdens kapell vid Upsala hospital på 1880-talet. Igår fick jag chansen att ta upp denna fråga vid en visning på Psykiatrihistoriska museet.

Det svar som gavs var att begravningskapellet i första hand tjänstgjorde som bårhus. Merparten av begravningarna ska fortfarande ha varit på Gode Herdens kapell.

Mer exakt menade vår guide att begravningskapellet inte alls användes för begravningar, vilket i någon mån motsägs av en informant i Tom Lundins bok "Guds trädgård vid Ulleråker - begravningsplatsen vid Upsala hospital och asyl" (Psykiatrihistoriska museet 1999):

Många av de patienter, som dog på sjukhuset, obducerades i ett litet obduktionsrum i anslutning till det gamla kapellet (rivet 1982) vid södra sjukhusområdet. Här hölls också många av begravningsgudstjänsterna (Bladlund, intervju, 1882).

Hur det nu var med den saken, så verkar det åtminstone rimligt att den viktigaste anledningen att man byggde det nya kapellet var att man behövde en likbod och obduktionslokaler.

Psykiatrihistoriska museets bokhandel

Idag har jag äntligen besökt Psykiatrihistoriska museet, tillsammans med hela famlijen. Rekommenderas varmt till alla intresserade och närboende, även om fyraåringen förhöll sig tämligen avvaktande till hela grejen.

Som väntat fanns där tusen intryck. Jag tänker iallafall gå tillbaka på söndag för att komplettera mitt hembibliotek (så jag äntligen kan lämna tillbaka några av de böcker jag lånat på mig):

• Österberg, Eric (red) (1999). Historia om och kring Ulleråkers sjukhus - en bildkavalkad. Uppsala Psykiatrihistoriska museet. 110 kr.
• Lundin, Tom (1999). Guds åker vid Ulleråker : begravningsplatsen vid Upsala hospital och Asyl. Uppsala. Psykiatrihistoriska museet. 110kr.  
• Gumaelius, Lena (red) (1992). Personalen berättar om liv och arbete på Ulleråker. Uppsala. Psykiatrihistoriska museet. 20kr.

Samt några till mindre skrifter, kanske även något vykort.

Dessutom bekräftades där, att någon håller på att skriva en ny bok om Ulleråkers sjukhus och dess historia. Mer detaljer lär följa.