Tuesday, July 19, 2011

Ulleråker i skönlitteraturen 6 - Hypnotisören av Lars Kepler

Jag såg nyligen att pseudonymen Lars Keplers "Nordic Noir"-deckare Hypnotisören gått upp på New York Times bestseller-lista, och att Mikael Persbrandt kommer att spela polisen Joona Linna i Lasse Hallströms amerikanska filmatisering av boken. [Länk till IMDB med mer info om filmprojektet]

Kanske kan detta bli första gången som Ulleråker får posera och flexa sina skräckmuskler i en riktig Hollywood-film.

Då kan det ju passa att vi går igenom hur Ulleråker presenteras i boken - den svenska utgåvan då, där kapitel 49 inleds:
"Klumpen i Joona Linnas mage har nästan försvunnit när han växlar upp till femman och susar fram över slasket på Europaväg 4 mot Uppsala. Ulleråkers psykiatriska anstalt är fortfarande i drift, trots de stora besparingarna i psykvården som kallades för reformer i början av 1990-talet, då ett stort antal psykiskt sjuka människor förväntades klara sig själva efter att ha levt på institution i hela sina liv. /.../ Idag finns det bara ett par psykiatriska anstalter kvar i drift i Sverige och Ulleråker är en av dem.
Anja har som vanligt gjort ett gott arbete. När Joona kommer in genom huvudentrén ser han redan på blicken hos flickan i receptionen att han väntad.
/.../
- Doktor Langfeldt väntar på er. En trappa upp, första rummet till höger i korridoren.

Joona tackar och börjar gå uppför den breda stentrappan. Avlägset hör han dunsar och rop. Det luktar cigarettrök och ljudet från en teve hörs någonstans ifrån. Fönstren är gallerförsedda. Därute ligger en kyrkogårdsliknande park med nerregnade, svartnande buskar, fuktskadade spaljéer där kvistiga växter slingrar sig. Det ser dystert ut, tänker Joona och säger sig att en plats av det här slaget egentligen inte är till för att man ska tillfriskna - det är en plats för förvaring. Han kommer upp till trappavsatsen och ser sig omkring. På vänster sida, innanför en glasdörr, ligger en lång, smal korridor. Han funderade en kort stund på var han har sett den förut, tills han inser att den nästan är en identiskt kopia av Kronobergshäktet. Rader av låsta dörrar, hängande metallhandtag. Låsinsatserna. En äldre kvinna i långklänning kommer ut genom en av dörrarna. Hon stirrar stint på honom genom glasrutan. Joona nickar kort åt henne och öppnar sedan dörren till den andra korridoren. Där luktar det starkt av rengöringsmedel, en frän lukt som påminner om klorin. (Lars Kepler [pseud] 2009, Hypnotisören, Albert Bonniers förlag.)
Jag har vetat sedan jag registrerade denna blogg att jag skulle bli tvungen att göra något av den här beskrivningen. Domen får bli att den är klart mer genomarbetad och möjligen bättre researchad än Guillous, men ger ändå inte särskilt hög igenkänningsfaktor, och äger inte prägel av det på plats självupplevda.

Jag tänker att de kan ha sett en bild på gamla hospitalet med dess park, och försökt tänka sig hur en modern rättspsykavdelning skulle se ut inuti. Annars låter avdelningen som något som skulle kunna finnas på Kronparksgården, i höghuset eller i någon av de gamla TBC-paviljongerna som idag huserar rättspsyk, men där betvivlar jag att det finns någon reception i anslutning till en bred stenplatta.

Sammanfattningsvis blir det svårt att passa den exteriör som beskrivs till inredningen ... Om man vill ge en hård dom alltså med höga krav på autenticitet. Annars tycker jag nog att det är en högst rimlig beskrivning de ger av ett antikt mentalsjukhus som fått ett lyft under sextiotalet.

Sedan kan man kanske irritera sig över att de hittat på (fiktionaliserat?) namnet Ulleråkers psykiatriska anstalt. Vad handlar det om?

Addendum: Alla behöver ju inte tycka  samma sak. Ur läsarrecension på Bokus, signaturen "J":
Miljöskildningarna är riktigt värdelösa, framförallt sjukhusmiljön. Riktigt dålig research, "Ulleråkers psykiatriska anstalt" (=Akademiska sjukhuset?) har aldrig funnits och vi lär oss att där hörs skrik och rop från "de låsta dörrarna i de långa korridorerna". Läkare benäms "Doktor Efternamn", och sjuksköterskorna som "sköterskan". Patienterna och the bad guys är mer ondsinta än i den värsta 80-talsskräckfilm.

No comments:

Post a Comment