En kung och hans blomstrande dotter

Emedan namnet Ulleråker först användes om sjukhuset på 1930-talet, bör det här tyvärr handla om Ulleråkers härad. (Eller möjligen någon annan plats med samma namn):

Rikt var huset; hvar helst som du skådade, mötte ditt öga
fylda källrar och proppade skåp och rågade visthus.
Många klenoder jämväl der gömdes, byten af segern,
guld med runor uppå och det konstarbetade silfver.
Tre ting skattades dock af all den rikedom ypperst:
svärdet, som ärfdes från fader till son, var främst af de trenne,
Angurvadel, så kallades det, och broder till blixten.
Fjärran i Österland var det smidt (som sagan förtäljer),
härdadt i dvärgarnas eld: Björn Blåtand bar det från början.
Björn förlorade dock på en gång båd' svärdet och lifvet
söder i Gröningasund, der han stridde mot väldige Vifell.
Vifell hade en son, het Viking. Men gammal och bräcklig
bodde på Ulleråker en kung med sin blomstrande dotter.
Se, då kom det ur skogarnas djup en oskapelig jätte,
högre till växten än menniskors ätt, och luden och vildsint,
fordrade envigeskamp eller kungadottern och riket.
Ingen vågade kampen likväl, ty det fans ej ett stål, som
bet på hans skalle af jern, och derför nämndes han Jernhös.
Viking allena, som nyss fylt femton vintrar, emottog
striden, i hopp på sin arm och på Angurvadel. I ett hugg
klöf han till midjan det rytande troll och frälste den sköna.

Utdrag från Frithiof tager arf efter sin fader, ur Frithiofs saga av Esaias Tegnér (1876)