Ulleråker i skönlitteraturen 5 - Coq Rouge-böckerna av Jan Guillou

Jag fick ett vi kan kalla det anonymt tips att Jan Guillou nämner Ulleråker i någon av Hamilton-böckerna. Vid ett tillfälle ska det vara en rafflande bilfärd förbi här.

Efter att ha snabbläst böckerna lite kan jag rapportera två fynd, ett med lite kött på benen och ett ganska tunt. Inget av dem vittnar väl om någon större ämneskunskap eller research:

Bild från Wikipedia

I den sista Hamilton-romanen En medborgare höjd över all misstanke (1995) företar Guillous alter ego Eric Ponti en bilfärd tillsammans med den vid det här laget rätt komplexa protagonisten Carl Hamilton.

"Det var väl just det jag hade väntat mig ... ursäkta mig" sa Carl och lutade sig fram och gav några korta order som fick den omedelbara effekten att tre av bilarna svängde av mot E 4:an till Stockholm och den bil de själva befann sig i tog av mot Ulleråker.
/.../
"Min bil åker mellan två bemannade säpobilar på motorvägen, själv åker jag en helt annan väg, det är en sorts rutin vi använder. Var var vi." (ss. 156-157 i Pan Norstedts-utgåvan 1999)

Med tanke på att hela den här episoden utspelar sig någonstans nere vid Kungsgatan (i anslutning till Kungsängen alternativt Boländerna) är "mot Ulleråker" en ganska udda riktningsangivning tycker jag.


I den tidigare romanen Den hedervärde mördaren (1990) nämns Ulleråker i ett något mer relevant sammanhang:

"Men den där Oxhufvud, varför har ingen mördat honom isåfall?" /.../
"Av det mycket enkla skälet att han begick självmord på Ulleråkers mentalsjukhus 1946" /.../
/.../
Självmordet som sådant tycktes ha blivit tillfredsställande utrett. Han hade tydligen samlat på sig sömnmedel under en lång tid för att sen sätta i sig allt på en gång. Vid obduktionen kunde man på något sätt räkna ut hur mycket han hade tagit och vilken typ av preparat det varit frågan om, och det stämde med hans egna förskrivningar.
/.../
"Då var han galen om han gick och babblade om saken inne på ett dårhus i alla fall, dessutom hade han ju en ärftlig disposition", klippte Carl av. (ss. 276-277 i Pan Norstedts-utgåvan från 1995)

Här har vi alltså psykofarmaka, ett årtal med mera som ger sken av autenticitet. Och om Oxhufvud obducerades, då vet vi ju alla sedan tidigare att det var på Gustaf Kjellbergs väg 20-28.